HSB i alla ära! Dom är bra i mångt och mycket.

Men... Nu är jag less!!!

Tvättmaskinens öde har varit omständig. Nu i måndags, för fem veckor sedan, ringde jag och felanmälde maskineländet. Dryga veckan senare kom en reparatör och kollade vad som felades. Frågan om man skulle beställa reparationsgrejer till den eller helt enkelt köpa en ny maskin till huset uppstod. Styrelesen beslutade att inga pengar fanns till att köpa en ny välbehövlig maskin. Det fick bli, det för tillfället, billigare alternativet... reparation av den åldriga maskinen.

Beställningen på delarna gjordes och vi bostadsrättsägare väntade och väntade.... och väntade.

Så för två veckor sedan ringde jag våran vicevärd och frågade om han visste varför inget hände här nere. Det berodde på att man väntade på att maskinreparatören skulle få tid att komma hit. Han hade så mycket annat med som skulle göras. Men han skulle komma på torsdagen eller åtminstone på fredagen. OM (!!!) han mot förmodan inte skulle hinna före helgen, så skulle han deffinitivt komma på måndagen direkt efter helgen.

Jamen hur gick det då??? Jo, som jag trodde. Han dök inte upp NÅN av dagarna!

Ringde åter till vicevärden och undrade. Han blev överrasskad och skulle genast kolla upp vad som hänt.

Men så på torsdag samma vecka kom så reparatören vid lunchtid. En ung kille, måste gått ut gymnasiet i våras... Det skulle ta runt 5 - 6 timmar att fixa maskinen, sa han.

Jag hörde hur han bankade och kämpade på ända nerifrån källaren. Jag bor på andra våningen.. Så blev det med ens knäppt tyst vid tre-tiden. Kände på mig att nått inte stämde. Skickade ner min äldsta son lite senare för att kolla. Han kom upp igen och kunde berätta att den inte var lagad på långa vägar. Jag höll på att smälla av! Tänkte ändå att han nog kommer tillbaka i morgon. Hoppades om inte annat.

Men inte gjorde han det! Hela den fredagen gick och inte en skymt av nån reparatör på hela långa dagen!

Så kom en ny måndag. Den måndagen som var nu i veckan. Ingen aktivitet då heller. Min yngsta berättade för vicevärden om att maskinen fortfarande inte var klar (vicevärden är ungdomsledare på ungdomsgården här i Boliden). Själv ringde jag honom på tisdags morgon för att höra om han visste nått nu då. Reparatören hade varit tvungen att ta med självaste maskindelen till verkstaden. Han hade fått med sig fel grejer, så han beslöt att ta med sig maskinen och laga den på verkstaden i stället. Det var ju klokt! Reparatören skulle komma med den samma dag, på tisdagen. Han dök upp samma eftermiddag för att montera in maskinen.

Skickade åter ner min äldsta för att kolla läget där nere och boka en tid till idag. Han kom upp med dystert besked. INTE KLART!!! Reparatören hade alltså inte hunnit klart igår!!! Så nu sitte jag här och funderar på om det är nån idé att jag ringer och undrar igen???

 Vilket fall så ska jag gå ner innan luch och se om reparatören varit där och gjort klart. Då kanske jag åtminstone kan hinna tvätta nån maskin i eftermiddag/kväll.

Hade Hsb varit mer serviceinriktade så hade dom haft en tillfällig lösning på problemet. Styrelsen hade kunnat gå ut med allmänn info om att få tillträdde till de andra husens tvättstugor. Man hade kunnat sätta in en tillfällig annan tvättmaskin när man nu visset med sig att dett kunde ta tid.

Men varken från HSB´s sida eller styrelsen, har något sådant skett.

FEM långa veckor utan maskin.... Visst borde man få en viss kompensation för detta, även om vi nu faktiskt är en bostadsrättsförening?

Vi i föreningen betalar ju faktiskt för att en allmänn maskin ska finnas till hands för oss boende.

Nä, nu blir det till att köpa sig en egen maskin och  ha i lägenheten.

För detta är fullständigt ohållbart!

Kan ju bara säga att vi inte går i samma skitiga paltor sen maskinen pajade. Min kära mor och far har låtit mig låna deras tvättmaskin lite då och då.

Men det är bökigt då man måste köra tvätten dit med bil, och sen samma procedur tillbaka. Och att sitta där en hel dag bara för att få undantvättat, och inte kunna göra någonting annat, känns inte alls särskillt bra i längden.

Nu har i of kära mor passat på att tvätta vårat byk då inte jag varit där. Har ju måst åka hem och gjort lite annat också.

Tack kära Mor och  Far för att jag fått störa! :))

Nu ska jag pilla i mig lite frukost och fundera ut om jag ska baka nått och vad i så fall. Herr B fyller år på lördag!!! ;)) Så ni goda vänner, som vi känner privat, är hjärtligt välkomna på enkelt födesledagskaffe med dopp på lördag efter lunch! :))

Här kommer lite bilder från "vårat" Paradis. Ett ställe där vi, Herr B och jag, gärna tillbringar all vår lediga tid.

Del av huset, och Herons och Lunas gemensamma "stuga" :))

 Resten av framsidan på huset. Nästa sommar blir det nog en ny altan.

Heron och Luna i skogen på upptäckarfärd!

 Min så otroligt vackra, söta katt, Luna, på skogsäventyr. Denna bilden är från nu i helgen då vi var ute vid "vårat" paradis. För första gången i hennes ettåriga liv följde hon med mig hela vägen runt i skogen. Hon jamade högt och ljudligt heeela vägen liksom för att inte tappa bort oss från varandra. *S* Hemma i lägenheten är hon en lugn och gosig innekatt. Men ute i skogen är hon mattes följeslagare! :))

Kram till alla som tittar in här hos lilla mig! :))

 Det kom en komentar som jag lägger in här och svarar på öppet:

"Hej. Hoppas att allt gått bra med den lilla flickan. Det är så tråkigt när inte sjukvårdspersonalen lyssnar på föräldrarna. Såg i en veckotidning att man kan sätta betyg läkarna på doktorsguiden.se Kanske det behövs så att man kan kolla vart man törs fara för att få bra vård. Tråkigt!!"

I ett tidigare inlägg skrev jag om en liten flicka och hennes föräldrar.

Dom har genom denna sommar som gått gjort en massa besök hos vår lokala VC (=vårdcentral) för att flickan inte mått bra.

Det slutade med att dom fick rådet av en utomstående, att kräva ett crp-prov på filckebarnet.

Det visade alltför högt värde, och det blev omedelbar färd till sjukhuset där fler prover togs.

Där visade det sig att flickan var uttorkad och hade lunginflamation och hjärnhinneinflamation!!!

Flickan har nu återhämtat sig otroligt bra! Hon har till och med nu i helgen, fått åka hem på permis under några timmar.

Hon har enl. sin mor börjat äta och leker och är glad! :))

Jag är så glad att det gått så bra som det gjort för denna tös och hennes familj!

Personen som skrev komentaren har nog rätt. Det är kanske mer och mer nödvändigt att ta reda på vart den bättre vården finns. Och kanske det verkligen i förlängningen fullt nödvändigt att betygsätta våra läkare och våra sjuksköterskor.

Kritiken har under många år varit väldigt hård mot personalen på våran lokala VC här i lilla Boliden. Men lite tycks hända.

Man kan vrida och vända på vad för orsaker som gör att dom missar eller "skiter i" så mycket.

För mycket att göra på för lite personal?...

Personalen har jobbat för länge och blivit hemmablinda?...

Personalen känner ingen nytta med sitt jobb?...

Hur fungerar komunikationen mellan peronalen, läkare och sjuksköterskor?

Listan på alla möjliga tänkbara orsaker kan göras lång.

Privat är åtminstone de flesta sjuksköterskor väldigt trevliga. I sin kunskap som personal på sitt jobb, är dom väldigt kompetenta. Så vad det är som gör att det missas så ofantligt mycket är en gåta.

 Jag tror att en rejäl attitydförändring på VC som arbetsplats, är nödvändig!

När man kommer till sitt jobb på morgonen måste först och främst personalen känna att dom kan göra god nytta för de som söker hjälp.

Man går dit med ett leende på läpparna. Eventuella bekymmer, bråk med barn/partner lämnas hemma. Kan man inte det stannar man helt enkelt hemma!

Man måste finna meningen med sitt jobb igen. Deras jobb är säkerligen i mångt och mycket väldig krävande och påfrestande.

Dom kanske skulle behöva en professionell samtalscoach av nått slag, som dom fick ventilera med, med jämna mellanrum.

Hur som haver... Flicka mår bara bätte och bättre! Och just nu känns det viktigast. :))

Hoppas i verkligen inte mina vänner tycker jag sviker dom mest för jämnan nuförtiden. För ikväll åker jag och Herr B ut till "vårat" lilla paradis igen! :))

En gammal klasskamrat från grundskolan kommer, tillsammans med sin yngsta lillasyster, ner hit till Boliden i eftermiddag. Dom ska sova över hos våran gemensamma "syster" fru K tills i morgon.

Har för mig att alla mina "systrar" ska hinna träffas och umgås innan dom sen vänder hemmåt igen.

Nu var det inte så väldigt länge sedan jag träffade fröken N. Men det kanske dröjer till nästa gång. Det vet man aldrig.

Men jag känner att jag vill passa på att njuta av paradiset medan tid och möjlighet finnes. För snart kommer annat att ta tid från oss.

Jag har nog varit rätt lättillgänglig som vän tidigare, när jag var ensamm.

Då kunde jag komma och gå hur som helst bland mina vänner.

Sen jag träffat Herr B har det kommit annat med in i livet. Hans fars gamla barndomshem - "vårt" paradis!

Nu känner att jag vill passa på att vara där så mycket vi bara kan. Även om det innebär att jag inte umgås lika oplanerat med mina vänner som förr.

Jag träffar dom gärna medan jag finns här i Boliden. Vilket numer oftast bara är under veckans vardagar.

Jag hoppas dom förstår. Jag hoppas dom förstår att jag fått ett liv jag trivs med.

Jag har inte glömt dom. Träffar dom bara mer sällan. :)

Mina "systrar" är fortfarande mina "systrar" till själ och hjärta! :))

Har dammsugat i stort sett hela lägenheten. Sina egna rum dammsuger mina söner själva.  :)) Har även diskat undan efter gårdagens middagsbombnedslag från igår. Vi, jag och sönerna, gjorde en Italiensk Ostsoppa igår, och till efterrätt en blåbärspaj med vaniljsås.

Herr B tog ändå undan det värsta redan igår kväll. Men de större byttorna, som inte fick plats i diskmaskin, diskade jag undan idag.

Annars har jag inte gjort så mycket mer än så. Varit riktigt lat, om jag får säga det själv. Har haft lite dåligt med ork och lite mer värk än vanligt sista tiden igen. Meeen.. Det är bara att gilla läget! Därför är det för mig också så oerhört skönt att komma ut till skogen och komma ifrån hemmets fyra väggar. Där ute kan man bara vara! Gissa hur härligt jag tycker det är? *L*

Har förtvivlat försökt få tag på nån som har proffsredskap och kan trimma min lille hund på några timmar. Min vanliga hundtrimmares egna hundar har tyvärr råkat ut för rävskabb, och kan därmed inte ta emot några hundkunder på minst en och en halv månad framöver. Alldeles för lång tid  att vänta för min lille Heron.

Nu idag så fick jag tipps på en tjej som ska finnas i Norsjö som kan trimma.

Så nu hoppas jag att jag får tag på henne och höra om hon fortfarande trimmar och har lust att ta sig ann min lille skrutt.

Annars måste jag plocka fram saxen och sjäv börja klippa stackarn.

Har ju gjort det förr, och det har väl förvisso gått hyffsat bra. Bara det att det tar så lång tid för mig. Fleeeera dagar, måååånga timmar. Det mår varken jag eller min lille Heron bra av.

Men som en enda stor tova kan han ju inte gå runt och vara heller.

Varför han blivit så tovig beror på hela sommarens skogsliv. Vi har vandrat i myrmaker och skog och Heron har varit överlycklig och genomsur mer eller mindre varje dag. Det har fastnat allehanda skogsartiklar, små kvistar, gräs, mossa, mm, mm.... i hans så fjunigt finulliga päls. Det har varit klippt omöjligt att hinna med och reda ut hans päls överhuvudtaget.

Men det blir nog bra.. hur det än blir i slutändan. :)

Snart kommer min älskling Herr B hem. Då blir det packa, äta och kanske handla nått, innan vi sen åker iväg för helgens vila och återhämtning!

Jag önskar alla en mycket trevlig helg! :))

Tack alla som tittar in här hos mig! Blir glad när jag ser att så många vill läsa om det jag skriver! :))

Kram på er alla! :))

Jag blir minst sagt förtvivlad, upprörd och rent ut sagt förbannad!!!

Ett par som jag känner till här i lilla Boliden, har en liten dotter som varit rätt så sjuk och eländig i massor med veckor nu under sommaren.

Dom har sprungit fram och tillbaka på Vårdcenralen och sökt hjälp i massor med omgångar. För föräldrarna till det lilla barnet har förstått att nått inte stämmer. Men som vanligt, ja jag säger som vanligt, så gör inte VC sitt jobb utan skickar hem dom igen utan att ha tagit ordentligt med prover!

TACK OCH LOV att det finns kunnigt folk omkring oss, som kan ge tipps om vilka prover man ska kräva att dom tar.

Så var fallet denna gång.

Efter många veckors lidande klev en vänligt godhjärtad människa fram och föreslog att dom skulle be om att VC tog ett crp på det lilla flickebarnet.

Föräldrarna ringde åter igen upp VC, fick en tid... igen... och krävde sitt crp på filckan. Sköterskan tog crp´t och det visade sig att det var på tok för högt... det låg på 160!!!

Det blev färd ner till Skellefte lassarett på en gång och där blev det mer provtagningar. Bla ryggmärgsprov. Ryggmärgsprovet visade på hjärnhinneinflamation och urinprovet på uttorkning!!!

Nu ligger den lilla flickan på lassa och får behandling. Jag hoppas vid min gud att det inte gott för långt, att det inte hunnit bli några bestående skador.

Fatta hur ont hon måste ha haft.. och så liten att hon själv inte kan tala om vad som känns galet fel.

Ja, jag är så förbannat upprörd då jag tänker på hur personalen inte sköter sitt jobb. För detta är inte första gången som våran lokala VC klantat sig så fatalt! Här handlar det tyvärr mer om regel än undantag.

Jag säger bara som en annan Bolidenbo i ett annat form uttryckt sig om denna historia:

"Ska någon behöva dö innan man får hjälp? Vad gör vi? Någon måste snart ta i med hårdhanskarna."

Alla som vet vilka jag berättat om, ja, gärna ni andra med, tänk på familjen. Skicka dom kraft och styrka, be för dom!

Idag är det på dagen 8 månader sen jag ställde mig själv mot väggen och undrade vad fasen jag egentligen höll på med.

Hade levt ensam rätt länge och trivdes på ett sätt rätt bra med det.

Det fanns en viss trygghet i ensamheten. Jag visste, och kunde styra över mitt liv precis hur jag ville. Jag behövde inte ta hänsyn till, och tänka på någon annan, än mig själv och barnen. Jag mådde förhållandevis rätt hyfsat bra.

Men så kom en omvälvande känsla över mig. Allt ställdes på sin ända.

Jag blev rädd, osäker på mina egna känslor, rädd för framtiden om jag gav vika...

Innerst inne ville jag ju inge hellre än att släppa rädslan och bara flyta med.

Men jag var rädd för att misslyckas... igen!

Jag hade träffat Herr B på ett uteställe inne i stan, tidigare ett antal veckor innan. Han visade sig vara en arbetskamrat åt några av mina vänner.

Det blev att vi började pratas vid en hel del under den kvällen. Han var mycket trevlig, inte ett dugg påträngande på nått vis. Hans ögon var så vackert blå och utstrålade så mycket värme och tillit. Det visade sig även att han han i sin barndom också bott i Boliden, och gått i samma klass som min goa väninna fröken BW.

Dagarna gick... Herr B försökte visa att han gärna ville lära känna mig mer.

Jag blev med ens märkligt rädd. Tänk om jag föll för honom???

Jag insåg dock ganska snart att jag redan fallit. Men jag ville inte erkänna hur hårt.

Vi skrev mail. Han ringde. Vi chattade.

Så tog jag då mod till mig och bjöd hem honom tillslut. Han kom förbi på självaste skylltsöndagen. Så det blev att strosa runt längs gatorna här i det lilla samhället. Sen passade jag på att bjuda på middag.

Hela den dagen var jag så spänd och rädd. Rädd för vart mina egna känslor skulle föra mig. Men jag hade trevligt! Otäckt trevligt faktiskt! ..hahaha...

Men det kunde jag ju inte erkänna för mig själv. Tala om att man kan bli fegt larvig, trots min ålder. Eller är det så, att det var just på grund av min ålder och tidigare erfarenheter?

Jag var i vilket fall extremt återhållsam och ville inte ge falska förhoppningar till Herr B. Men samtidigt ville jag verkligen lära känna honom mer, som vän!

Ytterligen ett par veckor efter skyltsöndagen träffades vi och tog en fika på "Lilla Marie". Ett otroligt sött, gulligt och helcharmigt litet kaffé inne i stan.

Där blev vi sittandes i flera timmar och pratade.

Den starka känslan av värme till denna man blev allt tydligare. Lika så min egen rädsla.

Jag ville inte misslyckas. Jag ville inte ge mig in i nått som kanske skulle ta slut inom en snar framtid igen.

Jag ville var säker på att jag var redo. Att han inte bara var ute efter en tillfällig förbindelse. Jag ville vara säker på att det skulle vara helt igenom äkta!!!

Han skjutsade hem mig, och mer eller mindre snodde en kram från mig! *L*

Jag brukar verkligen inte ha problem att krama andra människor. Jag kramar mina vänner så fort vi träffas. Ett sätt att visa respekt och att man värdesätter sin vän för den hon/han är.

Men här blev det tvärstopp minst sagt. :P

Redan i bilen började jag undra om jag skulle ge honom och kram och tacka för en trevlig dag, eller om jag helt enkelt bara skulle tacka för dagen och kliva ut ur bilen fort som rackarn. Var rädd för att ge honom falska förhoppningar igen, och att jag kanske skulle falla mer än jag själv kunde tillåta mig just då.

Jag klev rätt ut ur bilen medans jag pladdrade på om "tack för idag" osv.

Lika snabbt öppnade Herr B dörren på sin sida och mer eller mindre fångade mig i flykten på väg in genom porten. Han gav mig en kram!!!

Jag undrar hur jag måste han sett ut den gången. Så totalt överrumplad och i halvt chocktillstånd! .. hahaha.. Måste ha sett helt sjukt kul ut! :P

Jag blev totalt generad och mumlade på om "tack för idag" och "gott fika" och "trevligt"... ja, egentligen har jag ingen som helst koll om vad jag sa just då. Ett "hej då" och jag trippade upp till min lägenhet.

Jag var överlycklig och livrädd på en och samma gång. Men jag intalade mig själv fortfarande, att han måste vara en lurendrejare på nått vis.

För så snäll och trevlig kan man bara inte vara utan att ha någon baktanke.

Vänner omkring mig, som känt och vetat vem han är sedan barnsben, försäkrade om att han verkligen är sådär snäll och godhjärtad. Det var ingen som kunde säga någott dåligt om honom.

Fröken BW sa att om jag fick honom hade jag verkligen fått en genomgo kille med hjärtat på rätt ställe! Att jag dessutom verkligen var värd honom!

Ytterligare några veckor gick. Vi hade fortfarande kontakt, om än mindre då jag var räddare än någonsin, men dock en viss kontakt. Det var Herr B som inte gav sig, utan ringde och skickade nått sms ibland osv. Jag hörde aldrig av mig till honom spontant bara sådär.

Julafton kom!

Mina söner hade några dagar tidigare åkt till sin pappa i Linköping.

Jag hade tagit mig en liten sovmorgon och skulle till att gå ut med hunden vid 10-tiden innan jag skulle traska iväg till mina föräldrar.

Utanför min dörr stod en stor blompapperspåse med ett litet kuvert påtejpat utanpå. "Till Annelie" stod det på den.

Hjärtat knöt sig på ett härligt märkligt vis och ett leende spred sig över mitt ansikte. Jag visste precis vem det var ifrån. Jag visste precis! *L*

Herr B!!!

En jättefin och stor julgrupp med olika små ostar, kex och godis instoppde mellan blomsterarrangemanget, fanns i påsen, och en liten gullig keramikängel fanns där med. Jag älskar änglar och samlar på dom. :))

Två dagar senare insåg jag att jag var fast! Det gav mig ju ingenting att gå runt och vara rädd för nått som så uppenbarligen höll på att hända. *L*

Resten är historia och finns att läsa här i bloggen.. Återblick  om man vill.. :)

Åtta månader senare sitter jag nu här. Fortfarande pirrgt kär och vansinnigt lycklig!

Tiden har gått så fort! Ändå är åtta månader ingenting motför ett helt liv!

Jag älskar honom från djupet av mitt hjärta! Han är snäll och omtänksam. Inte bara mot mig, utan alla omkring hans närhet.

Visst är jag fortfarande rädd... För den här gången vill jag verkligen inte misslyckas.

<3<3<3 Älskar Dig Herr B <3<3<3(vet att du kommer att läsa detta) ;))

Missa inte tävlingen jag skrev om i  inlägget innan.  :)) Du väljer själv vad du önskar att vinna!

Lycka till!

Har hittat en rätt intressant tävling som jag tycker alla, främst ni tjejer då, ska passa på att kolla in. Javisst kan ni killar också kolla in sidan. Finns säkert massor där ni skulle kunna hitta på att önska vinna till eran syster/flickvän/tjej/sambo/ fru eller bara kompis.

Gå in på fokis och kolla hur ni ska gå tillväga. Lycka till!!!

Tävlingen går ut på att ni får välja valfri produkter att tävla om från sajten Gadgetgirl 

Det finns massor av jätteläckra, typiska tjejgrejer, jag skulle vilja vinna därifrån. Men bara en som jag verkligen känner "wow" inför. Och det är en laptop som finns på denna länk :

http://www.gadgetgirl.se/products/Hello-Kitty-Laptop-NEC-Lavie-G-.html

Skynda er att gå med. Tävlingstiden är stark begränsad.

Lycka till!!! :))