Senaste inläggen

Av Annelie - 29 september 2009 11:06

Njaa.. Riktigt så illa har det verkligen inte varit uti det verkliga livet.

I lördags förmiddag gick jag och mina två yngsta juveler och kollade på en kattunge.

Funderar rätt skarpt på att skaffa en till. Får se hur det blir. *L*

Min allra högsta önskan, är att en gång i framtiden kunna köpa mig en Main Coone katt. En hane med stamtavla som visar på riktigt STORA anlag. Sen har jag en önskan om hur dom ska var tecknade och vilken färg den ska vara i också.

Färg och tecknarmässigt vill jag att den ska påminna om katten jag redan har. Älskar den typen av färgteckning på katt!

Men.. det är bara en vild önskan. Kommer förmodligen aldrig att ske. Sådana katter kosta en slant, och ska göra det! =)


Min egna katt har löpt för fullt de sista dagarna. Nu har det dock hunnit lugnat sig en aning.

Är sååå sugen på att sätta en kull ungar i henne innan jag börjar pumpa i henne p-piller. Men då vill jag ha tag på en stilig, lämplig och fin hane till henne. Gärna en som är så lik henne som möjligt. Men det lär nog aldrig bli. Så det få bli piller till katten direkt. Skulle det dyka upp en lämplig kandidat så får jag väl bara sluta ge henne p-piller. *L*


Har börjat känna av ångesten och tomheten mer och mer. Beror säkerligen på höstens intrång.

Annars tycker jag hösten är vacker med alla sina färger.

Men jag har svårare och svårare att ta mig ut självmant. Och jag blir ytterst irriterad och tappar  koncentrationen i väldigt stökiga, högljudda miljöer.

Har svårt att bara sitta still, men lika svårt för att komma igång och röra på mig, göra nått av min dag.

Längtar ut till "vårat" paradis för att kunna hämta lugn och ro till själen.

Nästa helg ska vi fara. Oavsett vad som händer. Ja.. såvida det inte händer nått riktigt allvarligt vill säga..


Är så glad och tacksam för Herr B och all hans närvaro och hjälp han tillför hemmet! =)

Att kunna krypa upp nära honom i soffan och känna hans arm som håller om mig är ren skär värme och trygghet!

Så fort han lämnar hemmet för att jobba blir det tomt för ett tag. För sen kliver mina söner upp, äter frukost, gör sig i ordning för att gå till skolan.

Då blir det tomt!!!

Ja, nu har jag tack och lov min lilla go´loppa Heron och sötnosen Luna finns vid min sida heldagar. Är så glad att jag skaffade dom.

För mig har djuren betytt så vansinnigt mycket. Heron har fått mig att även när det är som svårast, kunna ta mig i kragen och gå ut. Det har givetvis gjort mig gott och hållit mig ovanför vattenytan.

När barnen och min älskade Herr B kommer hem för dagen blir jag med ens fullständigt avslappnad. Är så skönt att ha dom omkring mig.


Idag ska jag iväg till Gula Villan i vanlig ordning. Men inte på tisdagsträffen. Den är inställd dagen till ära.

Idag är det Höstfest med god mat med efterrätt och lotterier.

Ska blir oerhört trevligt att komma sig dit och träffa glada trevliga människor. =))

Sen ikväll drar  troligt vis Herr B och jag till Folket Hus för att tillsammans med massor av andra Bolidenbor, kolla  hockey matchen på storbilds-tv.

Det blir första gången vi åker dit och kollar. Ska bli jättetrevligt även det. Så får man ju hoppas att SAIK vinner matchen ikväll med! =))...vilket dom själklart kommer att göra.. ;)


Nu ska jag börja fixa iordning mig inför Höstfesten.


Ha det gott allihopa, och varma färglada höstkramar till alla som tittar in här! =))


Av Annelie - 25 september 2009 22:02

Nä fy vad trist och tråkigt det är... Gubben tog min äldsta grabb och sin egna äldsta son och drog till Björkland! Dom ska på "Testosteronträff" i morgon....*tillåt mig skratta hånfullt.. hahaha... *harkel*.. hmmm...nåväl...  Lekar för små pojkar i stora kroppar, kan man väl säga. =P Saknar min älskling nått otroligt! Men jag hoppas dom får riktigt roligt i helgen! Det är dom värda alla mina pojkar! =)

Min yngsta grabb, han på 14 år kommer hem sent.. eller tidigt i morgonbitti skulle jag tro. Han är tillsammans med andra undomar på skattjakt i natt någonstans i Jörnstrakten. Dom är ett gäng från ungdomsgården som varje år "tävlar" om att hitta skatten före Jörnsarna. Dom brukar ha himla skoj och vara klippt slut hela dagen efter. *L*


Så här hemma är det just nu bara jag, 16 åringen, hunden Heron och katten Luna hemma!

Kanske ska jag promenera iväg i morgon förmiddag till en gammal barndomskamrat och kolla på en kattunge som jag är rätt nyfiken på.

Luna har ju inte visat nått större intresse för jakt, mer än på flugor och trollsländor. Mössen har hon bara tittat på och låtit dom spinga iväg, utan nått som helst intresse till att vilja äta upp dom. Sen skulle det kanske inte vara så dumt med en kisse till, för sällskapets skull. Jag är ju larvigt förtjust i djur överhuvud taget.

Fantiserar dessutom om både får, grisar och höns uti Björkland. Tyvärr är det väldigt svårt då vi inte bor där permanent... än! ;)) Så eventuellt EN katt till känns rimligast tills dess. Men jag måste vara överens med min käre gubbe, Herr B först. Så han inte får spunk! *S* Fast.. jag tror han vet hur jag är vid det här laget. .. hahaha...


Ska slänga mig i soffan och klappa katten. Heron ligger och Myser med mellansonen för tillfället. =))


God natt och sov gott alla bloggisar!


Kramen! =))


Av Annelie - 25 september 2009 18:36

Tänk att badhussnusket är såpass utbrett!

Överallt där det finns badhus finns det folk som inte duschar, tvålar in sig och schamponerar håret ordentligt INNAN dom kliver i basängen. Vissa går även så långt att dom pissar i det allmänna badvattnet.

Äckligt, ouppfostrat och stor brist på respekt mot andra badgäster är det!


Min yngsta son har i många år, speciellt sen vi flyttade tillbaka hit upp, fått stora besvär av att befinna sig i vårat lokala badhus. Varannan vecka har dom bad på skolan. Varje gång kommer han hem, har svårt att andas, rödsprängda ögon som svider och gör ont, och han är helt nockat trött.

Redan för flera år sedan frågade jag både badhuspersonal och läkare om det kunde vara kloret han reagerade på, men dom trodde inte det. Dom hade ingen aning om vad det kunde vara. Vi fick rådet att prova simglasögon för ögonens skull och allergitabetter. Men inget har hjälp. Han blir lika dålig varje gång.

Så härom veckan läser man om detta i tidningen. Ett utbrett badhussnusk som inte är av denna jord.

Vi snackar om det mänskliga beteendet och hur man är uppfostrad och funtad.


Har själv tillbringat mycket tid på badhus genom åren. Jag blir alltid lika äcklad av alla tanter, kvinnor, barn.. tycks inte spela nån roll vilken åldersgrupp man kollar på.. så slarvas det nått ohyggligt i duschen. Tror inte karlarna en våning ner är ett dugg bättre.


Det vanligaste senariot:

*Efter avklädning tas baddräkten på direkt. Här går en och annan in på toan och kommer ut igen med badräkten sittandes perfekt på kroppen. In i duschen och blöter just såpass upp kroppen med baddräkten på, håret skall helst vara kruttort när duschen lämnas.*


Så här ska det egentligen vara:

Efter avklädning, gå och gör behoven på toaletten. In i duschen, tvåla och schamponera HELA kroppen noggrant! På med baddräkten som du tvättat ren sen förra badhusbesöket och tvätta av dig ordentligt igen.


Tänk om de allra flesta skulle kunna hålla sig till dessa enkla regler. Då skulle tex min son och fler med honom kunna bada utan några som helst problem.


Det är en myt att kloret i vattnet tar bort din smuts, ditt kiss och din avföring, som du inte lyckats torka bort ordentligt!


Kolla in denna länk: http://www.expressen.se/halsa/1.1700175/kiss-i-bassanger-kan-ge-astmaanfall


Tror att många inte bryr sig så länge dom själva, eller ens egna barn, blir sjuk varje gång.

Var finns det sunda förnuftet och respekten till andra i sin omgivning?

Jag bara undrar.....


Kram till alla som sköter sin hygien korrekt på badhusen! =))



Av Annelie - 24 september 2009 11:29

Jag väljer att svara öppet på en komentar jag fick, och som en vidare reflektion på mina egna vidare tankar om ämnet jag skrev om  igår.

Kanske finns det någon fler där ute som känner igen eller har liknande erfarenheter och hur man hanterar detta "lilla" bekymmer?


..................................................


Livet är inte lätt! Man försöker ha förståelse så långt det går. Men ibland brister det inom en och man blir så ledsen.
Ledsen för att man vet att personen egentligen inte kan rå för att den är som den är.
Ledsen för att varken jag eller nån annan kan hjälpa denna människa.
Ledsen för att det är så många i omgivningen som far illa. Även om de allra flesta vet att denne person inte är riktigt som vi andra.

Nu är det tack och lov inte såhär jämt och ständigt. Men det gör tillräckligt ont då jag hör att denne gett sig på någon helt oskyldig. När man sen konfronterar denne, så blånekas det, och man får veta att alla ljuger, hatar och tycker illa om denne person. En självömkan som är så hjärtslitande och genomfalsk. Ilska och utåtagerande agresivitet har förekommit.
Det tragiska i det hela är att denne person troligen finner sig i sin egen värld av sanning. Denne tror verkligen att dennes egen version är den ultimata, absoluta sanningen. Alla andra ljuger.


Så länge ingen ger denne negativ kritik är allt lugnt och stilla. Själv anser sig denne att man ska vara rak och ärlig. Och gudarna ska veta, att det är just vad denne är, men oftast utan någon som helst sanningshalt i det denne säger.


Jag skulle kunna skriva om hur mycket som helst om vad som hänt, sagts och gjorts genom alla år. Men det skulle inte göra saken bättre för någon.

Jag skulle vilja påstå att det förmodligen finns en diagnos på denne person. Men det är inget som jag fått veta med säkerhet.


Jag avundas verkligen inte denne persons liv. Jag önskar jag kunde göra nått för att få det att bli bättre.

Men jag är inte förmögen till det. Ingen verkar förmögen till det.

Det är ett sorgligt och beklämmande dilemma. För jag tycker verkligen synd om denne person.


..................................................
..


Nog om detta. Idag blir det att grädda våfflor på Gula Villan men min mycket goda vän förken B!

Vi hoppas givetvis att så många som möjligt kommer och besöker oss där för en kopp kaffe/te och en våffla.

Kostar endast 20 kr! Billigt, eller hur! Skrattande


..................................................
.

Måste bara nämna...

När jag sist fylde år, fick jag ett otroligt fint födelsedagskort från min "syster" fru K och hennes familj. Så här stod det på det kortet:


"Vänner är familjen vi själv väljer"




Det står nu etsat i  mitt hjärta för all evig framtid!

Kära "systrar"! Ni kommer alltid att ha er givna plats i mitt hjärta. Kära goa rara vänner därutöver, Ni anar inte hur betydelse fulla ni med är. Älskar er allihopa helhjärtat!

Min stora kärlek som numera är mitt allt, mitt nya underbara liv, Herr B, den värme, godhet och kärlek du ger, ska jag bevara och behålla så länge jag bara lever! Du är mitt hjärta, mitt liv! Glad


Ha en underbar dag!


Varma höstfärgssprakande kramar till er alla!


Av Annelie - 23 september 2009 07:55

Tänk att det finns människor som inte begriper att dom gör fel eller heltokigt, fastän folk i omgivning i massor med många år försökt tala om att det inte är bra det som händer och sker.

Dessutom att man ställs inför olika dilemman varje gång det sker.

Jag försöker verkligen se saken från olika perspektiv. Men det är minsann inte alltid så lätt.

Jag vill verkligen kunna förstå hur denna person tänker, men blir bara upprörd och minst sagt förbannad och sårad varje gång jag försöker. För hur kan någon vara så totalt egocentrisk, självupptagen och fullständigt empatilös och helt utan förståelse hur följderna kan bli av vissa handligar? Verkar inte finnas en tillstymmelse av insikt alls. Inte ens då andra eller flera tillsammans går ihop och försöker förklara att "det där är nog inte så bra att du gör/säger" osv.


Försöker tänka att det  är ett försvarssystem som liksom klickar igång dessa gånger. Ett sätt att skydda sig själv.

Kanske rädsla för att inte känna sig omtyckt och tillräckligt bra. Vilja av att känna känslan av att vara behövd

Men hur får man då någon att släppa greppet och våga erkänna att man kanske gjorde lite tokigt? Våga känna att det inte vara hela världen?

Kanske är det en innre rädsla att bli övergiven om inte vissa saker görs, även om det innebär att kränka och gå in på andras ytterst privata revir...

Hur ändrar man på en sådan person, som levt med detta inrutade beténde i hela sitt liv? Än har ingen lyckats, och många... väldigt många har försökt.


Förutom att jag mellan varven kan bli så totalt uppriven, ledsen och sårad, så är denna människa väldigt betydelsefull på sitt sätt. Oftast är allt lugnt och samtalen rätt "normala", och ofta rätt roliga med.

Skulle bara önska att denna människa fick ett inre lugn! För jag inbillar mig att det finns en inneboende ångest som river rätt hårt i bröstet.

Jag vill finnas där som vän. Men orkar verkligen inte med de gånger jag känner att jag inte riktigt når ända fram i mitt budskap.

Jag har ju dessutom mig själv att tamaps med. Men jag tror, till skillnad mot min vän, att jag ändå har lättare att utrycka och säga till om jag börjar må dåligt.


Jag älskar denna människa för den h*n är, Men har mycket svårt för dennes beténde och sätt att vara, och hur denne människa uttrycker sig mellan varven.


Idag blir en lugn dag! Ska försöka ta mig upp i skogen under dagen och rasta Heron. där får han springa fritt, nosa runt och skvätta runt överallt! Eller som min mormor sa till sin hund som hon hade "skriva kärleksbrev till hundflickorna"!

Jösses vad jag saknar min mormor..... Hon var min stora varma trygghet i mångt och mycket!


Nu ska jag försöka peta i mig lite fukost. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda! *L*


Kram till alla som kikar in här hos mig! =)


Av Annelie - 20 september 2009 21:38

Så har man passerat det magiska 40-sträcket då!Tungan ute


Enormt stort varmt TACK till min kära familj,min älskade sambo, alla våra och varandras barn, mor och far, mina syskon med respektive, alla mina goa söta "systrar" med respektive och barn och alla andra glada vänner, som gjort min dag så otroligt trevligt och fin!

Ja, det är därför jag varit lite dålig på uppdaterandet de sista dagarna här. Har bakat och stått i. Städat och plockat och försökt vila lite mellan varven. Men nu är allt firande över! Fast.. ja.. Det finns en massa go´fika och smörgåstårta över... Flört


Nu är jag riktigt redigt trött! Men det får man väll vara efter en sån här glad dag! Skrattande

Ska ta och gå ut med hunden om ett litet tag. Sen kommer jag att mer eller mindre ramla ner i sängen och slockna innan huvudet tar i kudden. Kommer att sova som ett sött litet barn i natt!


Jag har haft en toppenhelg! Hoppas ni med haft det!


Kramen på er alla! Skrattande

Av Annelie - 17 september 2009 06:56

Har en tanke på att försöka hinna med att städa akvarium och lägenhet idag! Sen får vi se hur den tanken tar sig i verkligheten. Tungan ute

Från början hade jag en tanke på att baka småbullar idag och göra smörgåstårtorna i morgon. Men så kom jag på i natt, vid ett tillfälle då jag vaknade, att det var dumt!

Bättre jag gör smörgåstårtorna på lördag i stället, då det är först på söndag vi ska äta dom. Så jag beslöt lite snabbt innan jag somnade om igen, att städa idag, baka småbullar på fredag och fixa smörgåstårtor på lördag!

Sen får jag hoppas jag inte får ont eller dippar på annat vis att nått inte blir gjort. Men skulle det hända, får jag bita ihop och fixa det ändå. Flört


Kan medela att resan ner till sin pappa och bonusmamma gick jättebra för min äldsta son D.

Först flyg ner till Stockholm och därifrån med tåg, vidare ner till Linköping där D´s bonusbror mötte upp på stationen.

Han lyfte med flyget 10.15 och var i Linköping 15.00

Idag ska han med på sin farmors begravnig. Det blir den första begravningen han någonsin varit med på.

Det är tur han har sin pappa och bonusmamma vid sin sida.

Hans bonusmamma är van med begravningar och människor som har sorg. Hon jobbar som kyrkovaktmästare i Linköpings Domkyrka. En toppenfin tjej som är lugn, snäll och en helt underbar vän! Är glad att mina söner har världens bästa bonusmamma! Glad


Nu börjar dagen!


Leende kram till alla som tittar in! Glad

Av Annelie - 15 september 2009 21:59

I morgon bitti, strax efter klockan åtta, kommer min mor och hämtar upp mig och min äldsta son, D.

För då  beger vi oss mot Skellefteå för att först lämna av en vännina åt min mor på lassa, och sen vidare mot flygplatsen för att vinka av D där. Han åker då ner till sin pappa och bonusmamma för att kunna närvara vid mina söners farmors begravning på torsdag.

Nu är det sent. Dags att borsta tänder, krypa tätt intill min älskling och sova! :))



Önskar alla mina bloggläsare en riktigt god natt!


 



KRAM!!!


Presentation

Gästbok

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Har du drömmar och mål du håller på att förverkliga?
 Ja
 Nej
 Nej, men skulle vilja

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards