Ja, vad annat kan man säga.

Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer riktigt, och om det går att hejda på nått vis. Det dom hittills sagt är att han åtminstone har muskulär demens. Det innebär i stort att hans kropp inte lyder rörelser som man berordrar den. Så det kan bli lite knepigt att tex sätta sig i en bil när inte han vet hur han ska sätta fötterna osv.

Plastsvärmor får då i alla fall en mycket välförtjänt vila för tillfället. Det har ju varit lite rörigt och mycket för henne de sista månaderna. Vi, eller Herr B mest, försöker hjälpa till med en del rent praktiska saker så gott han kan. Jag försöker hjälpa till med det jag har möjlighet med också. Dom är så himla söta och rara min svärfar och plastsvärmor, och det här kommer att bli så bra som det bara kan bli.  *L*

Själv åkte jag in på akuten tidigt förra lördags morse, med de kraftigast magkramper jag någonsin har haft.

Normalt brukar de gå över då jag fått vara på toan och tömmt ur mig själv ordentligt. Men denna gången eskalerade hela förloppet. Jag satt på toan och hade hinken i knät. Det sprutade från båda håll. Jag försökte vid två tillfällen ta min magkrampmedicin. Men den kom i retur fortare än kvickt. Tillslut kände jag bara att jag behövde hjälp. Tror inte ens jag hade sådär ont när jag skulle föda barn...

Herr B som jag lyckats väcka (jag vaknade vid 2.30-tiden med kramper i magen) efter ett tag hjälpte mig att ringa till sjukvårdsupplysningen. De gånger jag ringt dit tidigare har jag alltid blivit så väl bemött, men den här gången svarade en sur kvinna på andra sidan tråden. Efter en del tjafsande med henne sa jag själv att jag åker in på akuten. "Ja, gör det då" svarade hon surt.

Det var den längsta och mest jävliga åktur jag någonsin varit med om.

Det är 3 mil till sjukhuset. Men det kändes som minst 10.

Jag grät av smärtan och försökte hålla fokus på att andas lungt.

Väl framme ringde jag på dörren medan Herr B skyndade sig att parkera. Jag kunde inte stå upprätt, utan stod böjd som den krokigaste ostbågen.

Den unga killen som öppnade skyndade tillbaka in och hämtade en rullstol. Han hade lyckats hitta en liten modell tror jag. Eller så är jag på tok för stor om baken. Men jag lyckades klämma ner mig i stolen och så rullade vi iväg. Jag vill tro att rullstolen var för liten. *L*

In på ett rum. Han ville ha upp mig på britsen, men si det vara bara att glömma.

Satte mig på en stol och satt kraftigt böjd mot britsen, och där satt jag och bara tjöt av smärta. De värsta smärttopparna kom som i vågor, då ville jag bara dö.

Läkaren kom in rätt fort och försökte få svar på några frågor av mig. Nån undersökning och nån provtagning gick inte att genomföra så länge jag hade så ont och satt som jag gjorde.

Jag fick väldigt omgånde en spruta i magen.Det var nått jälvlaranamma i den sprutan. Så fick jag mig så äntligen upp på britsen och dom kunde börja ta nödvändiga prover och klämma mig på magen och ställa frågor.

Gu´ så skönt att slippa smärtan! Men jag var helt slut och vansinnigt än över hela magen och ända bak i ryggen.

Det dom först hade trott var att jag drabbats av tarmvred. Men rätt snart kunde dom avfärda det. Mest troligt är det min tjocktarm som verkligen inte mår bra just nu. När väl tarmen var tom så upptäckte jag att det kom färskt blod, slem och massor med klar vätska varje gång jag var på toan. Det kunde nog förklara mitt så väldigt låga hb som just då låg på 106.

Hur som haver har det, vad jag kan se i alla fall, slutat blöda och rinna ur mig. Så i fredags var mitt hb uppe i 115. Jag fick i fredags även veta att leverprovet akuten tog var lite för högt. Varpå dom frågade mig om mina alkoholvanor. *L* Om dom kände mig skulle dom med skratta åt den frågan. Jag som knappt dricker cider från ICA. Nej nån storkonument av alkohol är jag inte. Men nu törs jag inte ens tänka tanken att ta ett slas vin nästa nyår eller en öl eller två till Boliden marknadens pubkväll. För det är väl ungefär så mycket jag dricker.

Nu har vi ju i släkten uppenbarligen nått genetiskt "fel" på våra levrar. Min mormor dog bla pga sjuk lever. Och hon var frktansvärt emot all typp av alkohol och rörde aldrig en droppe. Min mor och en av mina bröder har också höga levervärden. Och dom är verkligen inga storkonsumenter av alkohol heller. En kusin åt mamma har fått sin lever utbytt. En annan går med påse på magen.

Har jag riktigt otur råkar jag ut för båda... Men nu ska jag inte måla faaan på väggen =P

En genomgripande utredning är nu i rullning vad gäller min mage och jag.

Akutläkaren hade ögnat igenom min tidigare historik ang mina magkramper. Han var inte särskillt imponerad och nöjd över vad som tidigare gjorts. Jag har trots allt haft dessa besvär sen ca 30 år tillbaka. Men så ont som jag hade nu sist... Nej det har jag aldrig haft.

Idag ska jag iväg till VC och lämna prover som jag styrt med själv under helgen ( bajsprover - skitkul... int´... =P ). Dessutom ska dom ta en massa nya prover på mig när jag väl är där. Skönt i alla fall att det verkar kollas upp ordentligt.

Just nu idag mår jag riktigt bra efter omständigheterna. Blir fort väldigt trött. Men det är ju iof inget nytt. Man tar en dag i taget, och nu hoppas jag att inom snar framtid få reda på vad för sorts hyss min kropp har för sig.

Det var en liten uppdatering om hälsotillståndet.

Nu ska jag peta i mig frukost, duscha och pallra mig iväg och leka nåldyna.

Sen blir det stan med alla mina söner. 17-åringen ska till tandregleringen, 19-åringen vill kika på datastolar och jag och 14-åringen följer med som sällskap. Självklart följer lilloppan Heron med! *L*

Kram på alla som tittat in! =))