Alla inlägg under januari 2010

Av Annelie - 21 januari 2010 08:04

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva.

Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite för och hålla kontakt med gamla som nya vänner.


Jul och nyår har förflutit. Mina söner tillbringade hela den tiden nere hos sin far och bonusmamma. Verkar som om dom har haft det rätt bra där nere.

Deras pappa är sjuk, men de där nere som vet om hans sjukdom har verkligen ställt upp och gjort sitt för att allt ska vara så bra som möjligt. Ett särskillt stort tack till barnens underbara, snälla goa bonusmamma som verkligen kämpat och kämpar vidar. Jag är så in i hjärteroten glad att du finns där för mina söner! TACK!!!

Dock har den sjukdomen ställt till en hel del trassel för oss alla. Men vi hoppas och håller tummar och tår att allt ska bli bra så småningom.


Min älskade sambos pappa har också drabbats hårt av sjukdom. Strax innan jul fick han sin tredje stroke. En tillsynes en liten en, och han fick rätt snart komma hem från sjukhuset igen. Men så fick han trassel med andningen och hjärtflimmer för några veckor sedan. Minnet började också försämras. In på lassa för ny koll och lite provtagning. Medicin sattes in för hjärtflimmret och vätskedrivande för andningen.

Andningen är idag redan mycket bättre. Hjärtflimmret tror jag är under kontroll med. Men minnet har kraftigt försämrats under de senaste dryga två - tre veckorna. Alltså från att för ca tre veckor sedan vara riktigt klar i knoppen, så känner han inte längre igen sig i sitt eget hem. Han hittar inte till sin säng, toa osv. Han tror heller inte att han är hemma utan någon annan stans. Flera gånger kan han beklaga sig att det är så långt hem. Han undrar när han och hans sambo ska åka hem igen...

Försämringen där är enligt mig allt för fortskridande för att det ska kännas bra. Men nu är han satt under en ny utredning.... igen! Får väl snällt avvakta och se vad den ger oss för svar vart efter.

Tror att detta givetvis känns tungt för min sambo Herr B. Han har dock ett sånt stort hjärta av renaste och ädlaste guld, att han gör allt han kan för mig och mina söner, och sig själv, sina söner och sina föräldrar.

Ja, vi försöker nog alla göra så gott i kan just nu. Vi försöker hitta små glädjeämnen mitt i allt det tunga.


På söndag tex ska Herr B och jag ta alla våra ungdomar + en flickvänn åt Herr B´s äldsta grabb, med oss upp till Piteå och se AVATAR på 3D-bio. Ska bli så himla roligt och häftigt. Jag längtar sååååå! *L* Det känns som om vi ska ut på ett riktigt roligt äventyr.

Det kostar en hel del. Men de flesta av våra undomar betalar sin egen del. Tack och lov! Annars skulle slutnotan sluta på hela 1170 kr!!! Nu blir vi ju förvisso hela 9 pers på den summan. Alltså 130 kr på oss var. Det blir två bilar och jag kommer att sponsra min 19 åring med bensin, då han kör sin egen bil.

Men sällan eller aldrig har jag haft möjlighet att göra nått liknande för mina söner. Ekonomin har aldrig riktigt räckt till. Men det här ville alla mina söner så gärna vara med på, att dom skippar sina månadspengar denna månad bara för att vi alla ska kunna åka iväg tillsammans. Min äldsta är ju numera 19 och tjänar egna pengar, så han betalar deffinitiv sin egen del. Jag älskar er mina underbara grabbar! *L*

Skulle även vilja kunna ta med dom upp till Malå och skidbacken, bada tunna, umgås med vänner som också ska dit, åka skoter mm. mm, under påsklovet med. Nu verkar dom iof måttligt intresserade. Men jag skulle tycka det vore så skoj. Tänk att få dom att prova på att åka slalom! Min äldsta är den ende av mina söner som faktiskt provat på det vid nått tillfälle. Men ingen av de andra två.

Helst skulle jag vilja att vi kunnat hyra en stuga där med. Men dom är redan fullbokade sen ett år tillbaka. Hotellet är en annan tanke.. Men... Det skulle kosta skjortan. Nu är det ju tack och lov rätt nära mellan vårat paradis och Malå. Så att åka däremellan skulle ju funka riktigt bra det med. *L*


Nåväl... Hur det än blir så blir det nog bra! *L*


Igår var min 17-åring och en kompis åt honom och sökte sommarjobb på Skellefteå Energi och Underhåll. Dom var först ( !!!) med att på plats fylla i och lämna in ansökan. Jag hoppas det för tur med sig. Håller tummar och tår även här. 17-åringen vill så otroligt gärna få sommarjobb just där. Ja, helst vilket sommarjobb som helst. Han blev lite snopet helt utan förra sommaren. Men det är mycket hans eget fel. Han sökte inte ens på komunens erbjudna sommarjobbsplatser. Det ska han göra i år, säger han. Helst vill han lyckas få jobb hela sommaren. Och tro mig, det skulle han behöva. Han behöver massor med slantar till ett kommande körkort. Jag tror han kommer att lyckas. För nu är han så inriktad och bestämd. *L*


Jag vet att jag tjatar mycket om min ekonomi. Men tyvärr kan man inte klara sig utan en sån. Och den påverkar ALLT i ens liv.

Många i ens närhet verkar ha svårt att förstå att man varje månad lever på kanten hela tiden. Nån kanske fyller år... det händer ju. *L* Då ska man helst köpa nått och ta med sig när man ska gratta dom.

Mina nära och kära har jag dock varit helt ärliga med och sagt att jag verkligen inte kan köpa dyra saker hit och dit. Jag är glad om jag just såpass kan ställa mat på bordet. Vi har nog med våra egena kostnader innom familjen. Och för mig är dom trots allt dom viktigaste.

Ändå känns det som om en och annan tittar snett på en...

Jag hjälper hellre till att betala för mina söners körkort, skolavslutningar och dyl.

Men vad gör man när nån när och kär fyller jämt och det skrammlas till en rätt dyr present. Jag förstår tanken och idén som sådan, men min plånbok och familj får lida flera månader efter det. Kanske kommer jag ens aldrig ifatt... Hur ska jag göra??? Jag vill ju inte vara sämre.....

Tänker att nästa gång ska jag inte vara med och fira alls. Jag hälsar på några dagar innan eller efter själv och säger "grattis" i all enkelhet.

Men hur kul är det då?

Varje gång får jag magont. När så när någon av mina söner sen fyller år har jag inget jag kan ge dom... mer än fikat på bordet och en öronbedövande "Ja, må du leva"...

Ibland förbannar jag den människa som kom på att man måste ge dyra presenter till allt och alla.

Hade jag förmågan att jobba och tjäna pengar som de allra flesta, så skulle jag kanske inte ens reflektera på att detta är vardagen för många sjuka.


Idag är det egentligen städardag i mitt hem.Och nått lär jag väl göra.

Men den senaste tiden har det snurrat så mycket oroliga tankar och funderinger i mitt huvud att jag blir helt slut både till kropp och själ. Gnistan lyser liksom med sin frånvaro.

Däremot vill jag hellre vara med min familj och mina vänner. Dom ger mig ett lugn och en styrka som känns positiv.


Innan jag slutar skriva för denna gången, vill jag avsluta med en glad nyhet.

Lördagen den 2:a Januari kl 11 födde min supergulliga svägerska  och min älskade yngsta lillebror sitt första barn! Givetvis ett av världes sötaste barn - en flicka - Vera! Hon var 48 cm lång och vägde 3165 gram.

Kanske jag skulle passa påatt avlägga ett besök hos dom en stund idag, medan hon är vaken. För tro mig. Hon är en mästare i att sova. Och det går liksom inte att väcka henne när hon väl somnat. *L* Hon måtte vara den enklaste variant av bebis att få. Sov, ät, skit och sov igen! *S* Tala om att de nyblivna föräldrarna blir bortskämda. Men... det kan ju komma att ändra sig med tiden.   


Kram på er alla!

Presentation

Gästbok

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Har du drömmar och mål du håller på att förverkliga?
 Ja
 Nej
 Nej, men skulle vilja

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards