Vilken reaktion det blev på mitt förra inlägg! Var inte riktigt beredd på det.

Men tack för era värmande komentarer, och ett enormt stort tack till en mycket god vän som till och med besvärade sig att ringa och surra bort en stund... typ ca tre timmar... =P..visste inte ens att just du läste min blogg... =)

Missade Gula Villanbesöket bara därför. Men det var det absolut, tveklöst, helt klart värt! =))

Är så enormt tacksam och glad för de vänner jag har, min familj och min högt älskade sambo!

Ja må ha väldigt jobbiga dagar mellan varven pga min depression. Men med er som mina närmaste vänner så går allt rätt bra i alla fall.

Hos er hittar jag styrkan och glädjen i livet. Ni är goa, glada och väldigt lättsamma att ha att göra med. Ni är er själva och jag känner att jag kan vara mig själv vi eran närvaro. Ni känner mig utan och innan vilket för mig är den största tryggheten.

Det finns mycket jag är rädd för här i livet. Men det finns också mycket jag skulle vilja prova på och göra.

Det finns saker jag ångrar att jag slutat med. En av de sakerna är dansen!

Dansen var en mycket stor del av framförallt min tonårstid. Sista åren jag dansade, var via Medborgarskolan. Vi höll till uppe på Västerbottenteaterns danslokal.

Jazzdans var min grej! =))

Första gången jag började ta danslektioner var hos Prima Ballerinan Eva Dahlgren ( inte sångerskan) i hennes lilla dansstudio här i Boliden. Hon bodde då Gula Villan där vi nu bla träffas varje tisdag och fikar ett gäng goa glada människor.

Så småningom flyttades verksamheten till Folketshus. Där fanns större lokaler och fler kunde vara med.

Blev dock inte så länge där. Inte förrän i sexan, tror jag det var, så introducerades jag i Jazzdansens värld. Även det här i lilla Boliden.

Under en period i högstadiet blev så jag själv nybörjarledare i Jazzdans.

Men så i och med gymnasiet ville jag själv utvecklas vidare och började så dansa inne i stan - Skellefteå.

Allt kom av sig då jag flyttade ner till Norrköping. Så här i efterhand skulle jag ha tagit tag i mig själv och fortsatt dansa där. Men det var så mycket som var nytt och mycke som hände, så det blev liksom aldrig av.

Jag och mina "systrar" var även ute mycket på Eldorado under en period av våra liv. Där var det "styrdans" som gällde! Jäklar vad vi fick dansa. Och rackarns vad kul det var! =))

Var ut nån gång med mina nya vänner nere i Norrköping med. Kan skvallra att det inte är många som kan dansa riktig äkta foxtrot neröver. Nä, riktigt dåliga var de flesta av dom. Skärpning på den fronten! ;))

Hur som haver. Allt känns faktiskt lite bättre idag.

För mig, att skriva i bloggen, är det ett sätt att liksom skriva av sig oro och ångest.

När det väl är nerskrivet vill jag kunna lämna det där och gå vidare.

Ibland måste jag gå tillbaka och skriva av mig ännu mer. Men det är skönt att kunna göra så.

Om du frågar hur jag mår så svarar jag säkerligen "bra". Så lär jag nog oftast svara fast jag mår dåligt invändigt.

Skulle jag vara brutalärlig och svara att jag inte mår särskillt bra varje gång, så känns det som om jag måste förklara mig. Och det vill jag kanske inte göra jämt och ständigt.

Ibland, eller oftast, är det enklare att säga att man mår bra, för då kan man gå vidare i samtal om betydligt trevligare saker än att rota runt i min egen oro och ångest.

Så det är inte för att medvetet ljuga för er om hur jag egentligen mår. Utan för att själv slippa dyka ner i slammet och gräva runt i känslor jag helst vill undvika.

När jag mår som sämt är det dessutom extremt jobbigt att ens erkänna för sig själv hur dåligt man mår. Att då dessutom blotta sig för andra är rena tortyren.

Nu vet jag att jag har mina närmaste vänner/familj som jag egentligen kan prata med vad jag vill om. Dom dömmer inte och vet hur jag är.

Kanske måste jag vara mer ärlig mot mig själv och våga berätta när jag inte mår bra, när jag behöver hjälp att komma vidare... Jag gör så gott jag kan och förmår!

Idag ska jag försöka komma mig för att kanske besöka nån. Skönt att komma hemifrån lite då och nu. =)) Heron måste i vilket fall få komma ut på sin förmiddagspromenad.

Önskar alla en bra dag och tack för att just du tittat in här en stund!

Kramen! =))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad annat kan man säga. Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer rikti...

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva. Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite...

Har bott i min lägenhet sedan 1 December 2001. Trivs så himla bra här. Det är lägenheter som under slutet av -80 och början på -90 genomgick en rejäl renovering. Många av lägenheterna har slagits ihop och blivit större. Det finns dock inga större l...

Fick detta mail av min mycket goa vän AW från östgötaskogarna. Var rätt kul så jag tänkte dela med mig. =))   ~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~ Kära Dagbok ,   Jag har precis fyllt 45, och min son (älskling!) gav mig en veck...

Äntligen! Ja, jag säger bara ÄNTLIGEN ser det ut som om vi kommer oss ut till stugan i helgen! Så just nu har jag verkligen inte tid att sitta här och knappa på tangentbordet. Har iaf precis kommit hem efter en "lunchdate" med Fru K, Fru L, Fröke...