Hejsan alla mina bloggläsare! Min uppdatering är urusel för tillfället. Jag är på semester i vårat underbara paradis Björkland!Vi beräknas komma hem nån gång i mitten av augusti. Ska väl hem och tvätta lite mellan varven. Då kanske, om jag hinner, så slänger jag in några rader. Här ute mitt Lapplandsskogen har vi inget internet för tillfället. Har surrat om att så småningom skaffa hit internet och en laptop. Kan ju vara trevligt att kunna kommunicera med yttervärlden. *L* Solskenskramar!

Tänk vad mycket man kan fundera på medans man städar.

Jag kom och tänka på mina två yngsta söner som nu är hos sin pappa och bonusmamma nere i östergötland och bara har det bra. Misstänker starkt att dom just nu är ute på landet där deras pappa har ett sommarhus.

Där har alla mina söner tillbringat alla sina sommrar sen dom födda blev.

Dom älskar att vara där ute. :))

Jag har inte hört från dom på flera veckor nu. Det betydre att dom fortfarande mår toppen och inte har speciellt tråkigt och inte heller nån nämnvärd hemlängtan. Jag har ringt dom några gånger. Men dom har inte mycket till tid att sitta och kallprata. *S*

Däremot har jag mycket god kontakt med deras bonusmamma som dessutom kommit att bli en otroligt god vän. Henne hör jag av på ett eller annat vis nästan varje dag.

Det är så tryggt att verkligen veta att dom har det bra. Jag litar fullständigt på deras bonusmammas goda omdömme. Hon har ett oerhört varmt hjärta som räcker både till sina egna jättefina tre barn och mina söner.

Jag lovar.. En bättre bonusmamma finns inte! :))

Ska nog allt försöka ringa grabbarna i kväll. Får se om dom känner för att pratat en stund med sin "gamla" ;)) mor sin.

Tvättmaskinen snurrar med sin andra tvätt. Fösterna i vardagsrummet skiner som aldrig förr!

 *sneglar mot köket*.... Snart blir det en match med några köksskåp!

Men först en liten microrast på ... några lämpliga minuter. *L*

Helgen har som vanlig varit helt underbar! Och aldig har jag känt mig så lycklig och fylld av lugn och tillförsikt inför framtiden.

De dagar jag fått vara ute i stugan med min älskade Herr B är verkligen stärkande för mig.

Vi har ätit gott och bra tagit en sak i taget i vår alldeles egna takt. Och jisses vad mycket man hinner sånna gånger.

Herr B har kämpat ute i gamla ladugården och bak i logen. Han har börjat rensa upp och sortera blad de saker som finns där. Han hann även klippa den stooora gräsmattan. Tur han har en gräsklippare man sitter på. Annars hade han nog inte varit klar än. *L*

Själv gick jag igenom skafferiet och rensade ur lite gamla utgångna varor. Skurade ur ordentligt och stoppade in det som var kvar plus tre kassar medhavda skafferivaror. Nu har vi mat i både kyl, frys och skafferi så vi skulle kunna klara oss i några veckor i alla fall. *L*

Jag gjorde oss en jättegod rabarber och hallonpaj. Vaniljsås till förståss. Kändes så himla sommrigt att sitta ute och äta.

Ugnsgrillade revbensspjäll en kväll. Jättemumsigt!

Allting smakar så fantastiskt gott och bra när man är där ute! Och jag som då redan är rätt rund lär sannerligen rulla fram innan sommarens slut! *L*

Det är tur för mig att Herr B älskar mig precis som jag är! ;))

Nu ska jag inte sitta här och pilla på tangenterna. Har mycket som skall styras med idag. Men jag lär ta mig välförtjänta raster och filosofera lite om mitt eget lig mer under dagen... skulle jag tro... ;P

Sitter just nu i skrivande stund och väntar på att Herr B ska komma hem från jobbet. Har packat och fixat med grejer som skall med till stugan. Blir lite plock här och var. Sen ska ju allt in i skåp och lådor väl på plats med.

I helgen blir det genomgång och utrensning av gammla varor i skafferiet i stugan. Annars blir det snart problem med både plats och vad som är lämpligt att äta och inte.

Vädret har varit sisådär i dag. Ömsom regn, ömsom bara mulet. Men jag hoppas att vädergudarna åtminstone håller regnet borta i helgen. Är det mulet så känns det helt ok.

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och pilla på tangentbordet.

Önskar alla mina bloggläsare en riktigt trevlig helg!

Solskenskramar! :))

Ps. Om ni har lite att göra i helgen och väldigt långtråkigt, så skriv lite i min blogg om vem just DU är, och länka gärna till din egen blogg om du har en. Då kan du räkna med ett besök där inom snar framtid :)) DS.

Fortfarande gottesugen nått så gu´förbenat! Måste lida akut brist på gottegodisvitaminer.. ;)

... men så är det. Klara fakta från det verkliga livet! Går bara inte att bestrida.

Bara att acceptera, ge efter för sitt begär, glömma och gå vidare.

Det är faktiskt länge sedan nu. Men som en klar blixt från himlen kom då så suget. Ni vet ett sånt där sug som man får rejäl abstinens av och blir skitgrinig av om man inte gör nått drastiskt.

Idag blev mitt godissug bara för mycket! Ja, jag erkänner bara sådär rätt av. Jag kunde inte hålla emot. *tittar i backen och skäms* ...

 Lördagsgodispåsen som köptes in i lördags och avnjöts framför tv:n med hög mysfaktor, och som det blev kvar en massa gott av, hamnade i skafferiet i väntan på nästa lördag.

Men idag löpte godismonstret amok och tog över min kropp och vilja totalt.

Visst.. Jag åt inte upp allt. Det finns godis kvar. Men just nu sitter jag med fruktansvärt dåligt samvete.

Jag kände av det begynande suget redan igår kväll. Men kunde då fortfarande styra över monstret. Jag tog en hälsosam brödbulle med salami, västerbottensost och gurka på i stället.

Idag kunde jag inte hålla emot....

Skulle kunna tro att jag är i den perioden av månaden då det börjar var dax för "röda veckan". Men icket alls då. För det är just sånna gånger jag kan bli så där hysteriskt sugen på allt gott, slibbigt och onyttigt.

Nu bara blev det så ändå. Fattar det inte.

Bara att konstatera, man är en märklig tingest som inte ens förstår hur man själv funkar alla gånger.

Men nu blir det inge mer "synda" idag. Nu måste jag låta mitt samvete tukta det lilla godismonstret i fred. Tack och lov blir det inte riktigt så här illa varje gång. Men de gånger det händer är det ändå ganska jobbigt.

Tog en liten skön promenad med lillskrutten Heron för en liten stund sedan. Det är riktigt skönt ute faktiskt. Gick längs Klintforsån och hoppades få återse bävern som jag och Heron stötte på för ett par veckor sedan. Inte en skymt av det vackra djuret gick att se.

Har för mig dom egentligen är rätt skygga. Så jag är ändå otroligt glad över att ha fått se en i det  verkliga  vilda livet och inte på nån djurpark.

Jag älskar djur och natur. Inte konstigt jag bara älskar att vara ute i "vårat" paradis. Där mitt ute i skogen, finns fåglar med de mest häpnadsväckande läten. Enkelbeckasinen med sitt alldeles säregna ljud som den ådstakommer genom att tvärdyka genom luften och göra nått med vingarna, som i sin tur avger ett ytterst märkligt ljud.

Sen finns där nån typ av fågel som låter som en osmörjd gammal cykelpump som gnislar frenetiskt. Skulle vara intressant att veta vad det är för fågel som låter på det viset.

En natt vaknade jag att det lät som om min hund Heron låg och gnällde. Som om han vill in i ett rum där han absolut vill in. Jag gick upp för att kolla.

Yrvaket tittade han upp ur sin bädd när jag klev in i köket. Han fattade ingenting.  Inte jag heller! Stod en stund alldeles tyst och lyssnade. Då hörde jag det där gnällande påkallande ljudet utifrån igen. Precis som en hund som gnäller efter uppmärksamhet.

Men jag såg varken till rävar eller vargar i närheten. Och kunde dessutom lokalisera att ljudet kom uppifrån luften. Det var en fågel även denna gång!

Inte klokt hur fåglar kan låta! *L*

Renar finns det gott om. Dom är inte så himla skygga. Hade vi inte haft staket runt hela gården skulle dom nog komma ända upp på farstutrappen. *L* En och annan älg finns det med. Dom avslöjar sig sjä'lv genom att lämna spillning precis utanför staketet. Har dock inte lyckats se nån än. Men det blir nog med tiden.

Mygg, knott, svidarn, festingar och bremsar i alla storlekar kan jag mer än gärna vara utan. Nog för att jag gillar djur. Men där går definitivt min gräns.

Att sen kalla dessa varelser för djur är nästan en förolämpning mot de andra djuren. Tror även dom skulle tänka sig leva utan dom.

Ok... Det finns fåglar som äter insekter. Men dom kan väl börja livnära sig frön, bär och frukter i stället.

I morgon åker vi ut till "vårt" underbara paradis. Bara jag och Herr B! Inga barn = inga uttråkade ungdomar som tycker det är skittrist att vara där. Och inte kan ta egna initiativ till aktiviteter utan att jag och Herr B ska fungera som dagisfröknar åt dom för att dom ska vara nöjda! ;))

Direkt jag kommer dit ut ska jag kolla om det blivit några fågelungar av äggen som en bofink lagt i krukan på farstun. Jag hoppas verkligen äggen klarat sig. Honan har ju inte varit så förtjust i att vi varit och stört hennes boplats. Men hur förklarar man för en liten fågel att man inget ont vill, och att hon kanske borde tänkt sig för och valt en annan boplats innan hon la äggen?

Nu försöker vi "störa" så lite som möjligt. Vi försöker att inte springa in och ut genom dörren så ofta. Sen försöker vi hålla oss på behörigt avstånd när vi väl är ute.

 I morgon åker vi, Herr B och jag, till stugan!!! :))

Har precis masat mig upp ur sängen. Har inte sovit nått vidare i natt.

Vaknade nån gång i natt att magen var på gång att vilja börja krampa. Låg och halvslumrade mellan "attackerna"  och kunde bara vänta tills det var så pass att det var dax för ett toabesök. Min magkramplösande medicin ligger givetvis hemma i lägenheten i Boliden.

Har egentligen aldrig fått en riktig klarhet i varför jag får dessa smärtsamma kramper. Ibland får jag så oerhört ont att jag måste ha en hink framför mig medans jag sitter på toan, och jag spyr och skiter diaré, fryser och svättas på samma gång,  av den enorma smärtan. Efteråt, när jag fått ur mig allt det onda, så är jag fullständigt tömd på energi. En överväldigande trötthet slår emot en med enorm kraft. Då är det bara att lägga sig och sova ett tag.

När jag sen vaknar brukar jag vara extremt hungrig och framförallt saltsugen.

Jag försöker alltid tänka tillbaka på om jag ätit nått olämpligt.

Igår kväll var jag och Herr B till en fd arbetskamrat till honom och hälsade på. Hans arbetskamrat hade jag träffat en gång tidigare på middagen Herr B´s son med klasskamrater hade i januari. Men hans sambo och deras jättesöta barn hade jag aldrig tidigare mött.

Dom bjöd på fika. Bullar av olika slag. Jag delade en jättestor bulle med Herr B. Jag undrar om det var den som sen började bråka med mig i natt.

Jag tänker då främst på gluten.

Mina magkramper började, som jag minns det, redan när jag var omkring 10 - 12 år. Men så för en så där 19 - 20 år sen fick jag en massa hudeksem runt halsen, under armar, ner mot fötterna och en del ut mot sidorna vid magen. Jag rasde i vikt och fick springa på toan mellan en halvtimma till en timma efter varje frukost. Då hade jag kramper och fick skita ut allting. Då kräktes jag aldrig. Det kom alltid ut bakvägen.

Det slutade med att jag blev rädd för att äta. Jag fick ju alltid så ont.

Första läkaren jag var till gjorde en märklig, halvdan undersöknig och menade på att mitt tarmludd var förstört. Jag fick nån medicin som faktist ändå hjälpte tillfälligt.

Men ett tag efter jag slutat med medicinen började allting om igen. Jag gick då till en annan läkare. En hudspecialist pga mina hudbesvär. Han började slå i böcker, tog sen ett hudprov och skickade det på labbet. Det skulle ta många veckor innan jag sen blev kallad till honom igen för att höra svaret.

Som han då sa till mig, var att provet visade "en viss intolerans" mot gluten!

 "En viss intolerans"??? Han ville ändå ta ett nytt prov eftersom det första inte ansågs vara klart och tydligt nog. Så det gjorde han. Men vid det laget så hade jag redan hunnit bli gravid med min första son. Så det provet blev inte läkaren mycket klokare av.

Till saken hör att jag faktiskt blev något bättre både med magkramper och hudbesvär under graviditeten. Så jag brydde mig inte själv mer om att kolla upp min mage.

Efter graviditetn började magkramperna komma tillbaka. Lika så mina hudproblem. Hudproblemen har i och för sig inte blivit lika illa som när jag var i 18 - 20 års åldern.

Jag har sedan dess varit hos läkare som med jämna mellanrum tagit nya prover om det kan vara gluten som spökar. Men inga av proverna har påvisat att så skulle fallet vara.

Man har låtit röntga tjocktarmen. Men den var oklanderligt jättefin!

Dom hittar alltså inga "fel" på mig, utan säger att det förmodligen är inre stress som ger mig dessa smärtor. Eller så att mina tarmar jobbar "ojämt" på nått vis.

Jag tror nog på sätt och vis att det nog kan vara så. Även om jag har lite svårt att smälta att jag skulle lidigt av inre stress sedan jag var runt tio år.

Och hur förklara alla dessa hudbesvär???  Jag har ju trots allt viss eksem kvar bak i nacken. Inte så mycket för tillfället. Men det kliar nått makalöst så fort jag blir lite varm och svettig där. Och då kan jag klia mig blodig när det kliar som värst.

Magkrampmedicinen jag har hemma nu är kramplösande. Den hjälper riktigt bra! Men den hjälper inte ett dugg då den ligger hemma i lägenheten och jag är här hos Herr B.

Nåväl... När jag väl fått ur "skiten" bokstavligt talat, så mår jag genast mycket bättre. Känner mig bara helt dränerad på energi också.

Men det är smällar man får ta.

Det regnar idag. Blir att fortsätta pyssla på hemma hos Herr B en aning. Kolla på nån dålig såpa på tv:n och försöka koppla av. Koppla av lär jag inte ha nått problem med. *L*