Har börjat sortera kläder från tre stora svarta plastsäckar idag. Nästa allt hittills är jättefina kläder. Dock bara killkläder.

Jag ska så småningom färgmärka alla kläder i olika färger. Varje färg ska ha sitt eget pris. Sen blir det att sälja så mycket som det bara går på loppisen vi ska ha för tredje året i rad, under Boli´marknaden. Det blir väl en och annan pryl med som ska säljas med. Och den här gången lär det bli ovanligt mycket som står på mina bord. *L* Så kom och fynda till ungdomslyan eller till stugan!

Har precis varit på en prommis uppe i skogen med alla hundar. När jag skulle lämna av Argos, så hade hans husse redan hunnit hem. Gissa om "Argossen" blev glad! *L*

Sen hann jag inte mer än innanför min egen dörr då min 18 åring berättade att Cillas yngsta lillmatte hade varit förbi för att hämta upp henne.Så då blev det en sväng ner till deras hus för att lämna tillbaka Cilla. Lillmattens klass hade fått sluta tidigare.

Nu skulle jag behöva till affären en sväng. Men nu är jag rätt så trött... igen!!! Blir så less på mig själv ibland... :P

Men jag ta en liten minipaus och sen tvinga iväg mig själv. Mjölken är helt slut. Bordsmargarinet är på upphällningen. Vi behöver en ost med. Sen blir det att leta efter nått bra och relativt billgt kött av nått slag och, eller, nån fisk. Får se vad som erbjuds idag som passar min plånbok. *L*

Herr B kommer sen i eftermiddag med fullpackad bil. Sen drar vi till stugan i Björkland för att lasta ur allt där. Lär bli knökfullt då det även finns grejer här med som ska med ut till stugan. Undrar om jag verkligen kommer att få plats... :P

Vet inte om jag kommer att hinna in hit och skriva nått mer innan vi åker.

Annars så uppdaterar jag på måndag eller tisdag nästa vecka.

Jag får i alla fall passa på att önska alla mina läsare en underbart härlig helg!

Kram på er alla!

Jag har ända sedan jag startade bloggen varit värdelöst dålig på att sätta in bilder. Allt på grund av att jag är så fruktansvärt oteknisk.

Men i morse hjälpte och lärde min äldsta son upp mig hur jag skulle göra för att föra över bilderna från min mobil till datorn. Resten kan jag. Men nu kan jag allt! *L*

Så här kommer ett gäng bilder från i vintras fram till dags dato.

Heron och Luna vilar

Utflykt en vårvinterdag med svägerska Johanna, min mor och brors dotter Emelie

Min äldsta grabb Dennis på skotern

Min mellangrabb Alexander på skotern. Mormor och Herr B tittar på.

 Sönerna Simon och Alexander morgonmyser med Argos och Heron.

 På vinterpromenad i skogen med Cilla, Argos och Heron.

 Hästar med slädar och glada människor,utanför ICA. Dom skulle åka

Nasaleden med häst och släde i flera dagar.

 Björklandsskylten jag och Heron brukar promenera till och stugan i Björkland.

Tisdagsgruppens avslutningbuffé på Café 33

 Heron och Argos vilar efter bad och bus vid Sidtjärn.

Lite blandad kompott blev det denna gång. Men nu när jag vet hur jag ska göra, så kanske jag blir bättre med bilduppdatering hädanefter. *L*

Tisdagsgruppens avslutning hade vi igår kväll. Det var inte många som hade anmält sig till buffén. Om dom bara visste vad dom gick miste om.. *L*

Gott så in i norden!

Speciellt tack till Eva som äger, driver och gör så makalöst god mat jämt och ständigt! Alltid så go och glad när man kommer dit! Du är en värdefull tillgång för oss alla gorméer här i samhället! *L*

Eftersom jag är som jag är, och främst har svårt att acceptera det själv mest jämt, så måste jag ändå emellanåt inse min egen begränsning.

Jag har tagit på mig uppgifter jag trodde jag skulle klara av. Men mer och mer under de sista månaderna har jag förstått och känt att jag bara gör mig själv en otjänst. Jag känner mig låst. Kan inte hälsa på vissa vänner och bekanta under dagtid. Kan inte ta bussen in till stan med mina söner när det egentligen borde finnas en möjlighet, för att inhandla kläder och skor och annat nödvändigt ont.

Känner mig mer och mer instängd i min lägenhet, fjärmad från vissa delar av min familj... Några av dom är allergiska och kan inte längre hälsa på mig i min lägenhet. Inte så ofta och länge som dom, och framförallt jag, skulle vilja.

Jag valde min hund, en dvärgras, allergivänlig sort och dessutom att han inte fäller nån päls för att kunna ta med honom mest överallt, och att folk skulle kunna komma hit. Den ena daghunden jag har är också en sådan typ av hund, men av mellastorlek. Men alla uppskattar ändå inte att jag tar med hur många hundar som helst. Och det respekterar jag till följd att jag själv blir mer isolerad.

Allt är en avvägning! Jag gillar mina daghundar jättemycket. Men med facit i hand, med all värk jag haft, all trötthet och ork som varit som bortblåst, gör att jag känner mig allt mer begränsad, och gör att jag kommer att avsäga mig mina daghundar. Det räcker med den lilla skrutten jag själv har.

Jag har redan talat med den ena ägaren. Det kändes jättejobbigt att ens ta upp det här. Känner mig som en svikare...  Vet att hon inte tar så illa upp och hon förstår. Hon är en av mina absoluta bästa vänner! Ändå känns det jobbigt. Måste mycket snart ta mig i kragen och prata med den andra ägaren med. Även hon känner mig rätt väl och jag vet att inte heller hon kommer att ta illa upp.

Men mitt samvete gnager. Jag känner mig som en dålig människa fast jag inte borde.

Jag kommer förmodligen att stundvis sakna mina goa daghundar här hos mig. Men jag kommer självklart att träffa dom när jag träffar ägarna.

Vet att jag ställer till det för ägarna. Det är inte det lättaste att hitta nån/några bra ersättare som kan tänka sig se efter hundarna när ägarna jobbar. Men jag har själv börjat på att hjälpa till genom att fråga runt lite här och var. Men som sagt.. det är svårt.

Jag hoppas innerligt att det kommer att lösa sig på bästa sätt för alla inblandade.

...med att skriva lite om vad som egentligen hände denna väldigt långa helg.

Torsdag:

Fixade och styrde på med lite av allt möjligt här hemma. Vi skulle ge oss iväg mot underbara stugan och paradiset på denna jord - Björkland!

Vädret var under all kritik egentligen. Men det gjorde inte så mycket.

Packade och fyllde kylväskan och kassar med mat och gott som skulle med.

Såg till att min inte alltför muntra 14 åring packade sånt han skulle ha med också. Han var smårsur och ville egentligen inte alls följa med. Men ibland måste man bara följa med oavsett om man tycker det är superskoj eller inte. Det skulle vara alltför lång tid att lämna honom ensam hemma. Även om jag litar på honom och vet att han skulle fixa det, så vill jag helt enkelt att han skulle med. Herr B´s två yngsta skulle också med. Tror inte dom heller var åt det gladaste hållet. Men jag tyckte ändå alla skötte sig med råge otroligt bra!

Jag är i alla fall jätteglad att vi lyckades få med dom alla ut till stugan.

Det är ju där vi kommer att tillbringa så mycket ledig tid som möjligt sen.

Man måste ta vara på den underbara tillgång som den stugan är.

Det finns så mycket man kan göra där, om man vill. Bara fantasin som sätter stopp!

Där märktes det otroligt tydligt hur våra ungdomar är precis som de flesta ungdomar är idag... Totalt handlingsförlamade och fantasilösa när det gäller att kunna hitta på och påbörja nått alldeles själva. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Eftersom vi kom ut till stugan rätt sent på eftermiddagen, installerade vi oss bara i stugan resten av den dagen. Såg lite filmer på kvällen som vi tagit med, och hade det bara allmänt bra.

Fredagen:

Regn och sol om vart annat hela dagen lång!

Men trots regnet höll vi oss ute mest hela dagen. Ja, i alla fall jag och Herr B. Vi kollade runt på gården och "inventerade" med blicken och spånade på idéer om olika projekt. Sen ville jag så gärna ner till den omtalade sjön och kolla läget. Regnade fortfarande... Sagt och gjort. Herr B visade vägen. Ungdomarna ville absolut inte följa med. Men det ville Heron!

Genom skogen. Dyngsurt från alla håll och kanter. Myrmark med pölar överallt. Växtligheten genomblöt av all nerderbörd. Regn uppifrån. Inga regnkläder. Bara rejäla stövlar. Sånna där gröna som slutar under knäna. Trekvartsbyxor och sen stor fleecetröja. Tur en inte är gjord av socker. *L*

Heron såg ut att ha legat i blöt. Han såg ut som han just klivit ur badet. Han frös och skakade, stackarn. Men ner till sjön kom vi!

Sen vände vi hemmåt igen. Torkade av Heron så mycket som möjligt. Sen kröp han ihop hos grabbarna för att få lite värme.

Så fort det blev lite bättre vädermässigt gick vi ut igen. Då helt plötsligt uppenbarade sig min 14 åring och ville börja fixa i ordning hundkojan som vi dragit fram tidigare under dagen. Den var i behov av renovering.

Blev lite paff då han helt plötsligt kom med en egen idé. Sagt och gjort!

Herr B började hjälpa min 14 åring. Kände att jag skulle hålla mig undan och kanske försöka hitta på nått att göra själv. Hade tidigare surrat om att göra en tunna att kunna elda skräp, grenar och annat brännbart i. Visste det det fanns en gammal oljetunna uppe i logen. Vid det här laget hade Herr B´s tonårsgrabbar med hittat ut.

Jag bökade mig upp på logen, knuffade ner den rätt så tunga tunnan ner över kanten så det small och dundrade på rätt ordentligt när den tog i golvet nedanför. Rullade ut den på gården. Då höjde Herr B´s 15 åring nyfiket på ögonebrynen.

Sen hjälpte han mig att göra förmodligen världens bästa eldningstunna! *L*

Herr B´s minsting, 13 åringen, hjälpte till lite han med.

Hundkojan blev också riktigt bra. Som ny faktiskt!

Självklart började det att regna när vi som bäst stod och jobbade på där ute. Trodde då ett tag att undomarna skulle ge upp och vilja gå in. Men si icket då. Envist och enträget jobbade dom på och lät inte lite regn stoppa deras framfart! Jag var jätteimponerad! *L*

Flera timmar kämpade vi på. Lite av belöningen kom när båda projekten var helt klara. Brädorna och det trasiga golvet som blev utbytt på hundkojan, skulle premiäreldas upp i tunnan. Det brann jättefint i tunnan!

Gissa om kvällen middag smakade extra gott sen! Ugnsgrillade revbensspjäll och potatisgräng till. Senare på kvällen framför tv:n smaskade vi i oss chokladpudding och chipps.

Lördag:

Hade sovit så gott. Men kände av ryggen en aning och fötterna massor.

Det gjorde så ont i fötterna varje steg jag tog när jag skulle på toan.

Hade åter igen tagit i lite för mycket dagen innan skulle jag tro.

Nåväl.. Vi pillade och påtade på lite här och var både ute och inne.

Åter igen kom min 14 åring med en undran... Han undrade om han fick göra en skylt med Herons namn på, att sätta på kojan.

Och när barn och ungdomar kommer med egna kreativa idéer så kan man ju inte gärna säga nej. Så han började måla en skyllt. Den han inte torka och bli färdig innan vi skulle åka till vänner i Lainejaur och grilla. Men det gjorde ingenting.

Åkte till våra vänner där flera av våra vänner sen möttes upp.

En mycket trevlig tillställning med god mat och glada skratt!

Barn som lekte. Hundar som busade! En och annan ungdom (våra) som nog tyckte tillställningen inte alls var så kul. Men som jag brukar säga: "Det blir inte roligare än man gör sig!"

Sen tycker jag det är väldigt viktigt att barn och ungdomar lär sig umgås och lära sig vara sociala. Social kompetens måste tränas från det barnen är små. Det är så viktigt att dom klarar den biten sen när dom blir större.

Att kunna umgås med olika människor är så väldigt viktigt!

Jag tycker jag har försökt träna mina barn i det så gott jag kan. Men jag märkte ändå att min 14 åring "tråkade" väldigt mycket. Nu kan det ju ha med åldern att göra med. Men han ska nog med på fler tillställningar bara för att tränas vidare.

Inte förrän vid tvåtiden på natten gick hela gänget och la sig. Alla som var där sov över. Tur att huset ät stort! Ett vackert 1800-tals hus typ Västerbottenshus. Men nu ligger detta i Norrbotten, och det finns Norrbottenshus med som påminner om  Västebottenhusen. Väldigt stora, rymliga och otroligt mysig var det i alla fall!

Söndag:

Hade inte sovit nått vidare värst bra. Ryggen mådde inte bra. Fötterna värkte långt upp mot benen. Jag var rejält trött!

Men frukosten smakade toppen och en samling trötta, en del lite "dageneftertrötta" vänner samlades kring köksbordet.

Det blev en lugn dag. Hjälpte till att plocka lite här och där. Kände väl att jag egentligen inte riktigt orkade och bord med min kropp. Men hjälps alla till litegrann, så blir allt fortare klart, och värdparet blir inte lämnad med allt själva. Det tycker jag hör till god ton att försöka göra nått åtminstone.

Sen försökte jag få fart på våra tonåringar med att plocka ihop och göra snyggt efter sig runt sin sovplats. Det gick jättebra och dom var så duktiga!

Vi bar ner allt till bilen och sen var vi klara. Satt kvar en stund extra och pratade med alla våra vänner. Sen åkte vi tillbaka till Björkland och stugan.

Väl ute i stugan började önskemålen (läs: tjaten) på att åka hem göra sig hörda.  Frågan var vad som var så viktigt att göra när vi kom hem???

Herr B och jag visste nog svaret... Dator och tv-spel, och för vissa att skynda sig hem till sin mamma och sitta i soffan vid nått spel där i stället.

Men eftersom det var Herr B´s helg och vi vuxna som bestämmer i slutändan, så blev det ett tag till. Lite hjälp på den traven fick vi åter när min 14 åring helt plötsligt ville göra klart skylten till Herons hundkoja.

De två andra ungdomarna började vi det här laget se rätt uppgivna ut.

Såg ut som dom skulle drabbas av "tråkdöden" eller nåt. :P

Detta är alltså undomar i ett nötskal... Inget eget kreativt tänkande överhuvudtaget. Typiskt daghemssyndrom där dom inte längre kan tänka och göra saker själva, utan att nån vuxen ska stå brevid och tala om hur man gör. Sen vill dom helst inte göra det själva ändå. "För det är ju jobbigt juh... Man kan ju bli trött och få träningsvärk i tummen"!

Vet att jag är mått spydig nu. Men kom igen! Ungdomar idag har svårt att umgås över åldersgränserna och att hitta på saker att göra själva! Framför allt att göra nått av nytta!

När så min 14 åring väl var klar med sin skylt, som blev jättefin, så packade vi oss in i bilen och åkte hemåt!

Herr B hade så gärna velat hälsa på sin gamle far på en snabb kopp kaffe efter han lämnat av mig och min 14 åring. Hans pappa bor i samma samhälle som mig. Men jag fick senare veta att det aldrig blev av. Barnbarnen ville inte träffa sin farfar!!! Dom träffas inte så himla ofta.. Inte i mina mått mätt i alla fall.  Vart är världen på väg?

Måtte mina kommande barnbarn alltid tycka om att komma och hälsa på sin farmor! Och att dom vill besöka mig ofta! Mitt hjärta skulle brista i tusen bitar av sorg, om jag fick veta att dom inte ville komma förbi ens på en snabbvisit.

 Min 14 åring tyckte detta var bland de tråkigaste helger han varit med om.

Att bli "tvingad" ut till stugan mot hans vilja... Jag tror ändå i det långa loppet att det bara kan vara nyttigt.  Jag kommer förmodligen att "tvinga" med honom på olika äventyr fler gånger. I alla fall tills han visar sån mognad och klarar sig såpass bra själv, att jag lugnt och tryggt kan lämna honom hemma mer än över bara en helg.

Detta är en fas i livet de små liven ska igenom. Så det är bara att gillla läget! *L*

Måndag:

Trött, tröttare, tröttast!!!

Sov inte bra i natt heller. Magen var i uppror och värkte mer eller mindre hela natten. Steg upp första gången vis 4 snåret och gick på toan. Slumrade om, men magen ville inte ge sig. Hörde en bil och bildörrar som slog nere på gården. Kl var 5 och min 16 åring kom så äntligen hem från sin klassresa från Göteborg! Klev upp och mötte honom med en stooor kram! Sen gick vi och la oss. Han var också ordentligt trött.

Snurrade vidare i sängen fram till kl 7. Upp och tjata på 14 åringen som var segare än segast i morse. Frukost och sen kom min daghund Cilla strax efter åtta. Gick och la mig igen. Somnade och sov som en stock!

Vaknade och väckte även min 16 åring vid 11. Tillsammans gick vi ut med hundarna. En liten tur runt Sidtjärn. Trots att jag tagit både allergitablett och nässprej irriterade det nått fruktansvärt i näsan, och den rann.

Efter promenade bjöd jag min 16 åring på luch på Café33. Då fick jag dessutom chans att höra om allt kul dom varit med om och gjort på deras resa. Vi blev mätta och belåtna! *L*

På vägen hem smet vi in på ICA Extra. Handlade lite nödvändigheter så som hundbajspåsar och dosor med gift till myror. Blev lite annat också. Bland annat en ny pipleksak åt Heron. Har upptäckt att dom är jättebra att han med ut när man går och släpper honom lös. Han är jätteduktig att komma på inkallning. Men ser han nån annan helt plötsligt så rusan han iväg och ska skälla ut personen i fråga. Det är ju inte alls så bra. Då lyssnar han inte alls på min inkallning, och bryr sig heller inte om att jag springer iväg åt ett annat håll. Men med pippleksaken i min hand är jag helt plötligt mycket mer intressant än nått annat på denna jord. Då kommer han på studds! Hoppas bara det håller i sig... *L*

Nu är laxen på gång i ugnen. Blir potatismos till och salladsrester från i lördags. Mums!

Vet inte om Herr B kommer förbi i afton... Men det märker jag väl. Annars så ringer vi garanterat till varandra sen i kväll. :)

Borde till exempel skriva om allt kul som varit och hänt nu i helgen.

Men jag är alldeles för trött för det. Får ta och summera det vid piggare tillfälle.

Sen kom min 16 åring hem vid fem i morse från den långa klassresan som var i Göteborg. Då var jag uppe och hälsade honom, med en jättekram, välkommen hem! Förutom det har jag sovit mindre bra i natt. Magen har bråkat och gjort ont. Har nog blivit för mycket av det goda i helgen... eller nått..

Nu ska jag lägga mig och bar slöa heeela långa dagen!

Har gjort klart allt inför min 16 årings Göteborgsresa nu i natt. Hela hans klass har kämpat och sparat för att kunna göra denna resan innan dom skills åt. Grundskoleperionden är snart över...

21.30 ska dom samlas på skolan. 22.46 avgår tåget från Bastuträsk tågstation.

Inte förrän dom gjort ett byte i Stockholm i morgonbitti, så är dom framme i Göteborg någon gång mitt på dagen. En lång och tidskrävande resa. Särskillt som dom dessutom bara har sittplatser hela vägen. Kommer att bli jobbigt för dom.

Tvättstugan har fått slita hårt idag. Har hunnit massor, och jag känner mig så grymt nöjd!

Dock har mina fötter och ryggen just ovanför  rumpan tagit mycket stryck idag. Inte bara allt spring upp och ner från tvättstugan, utan också långpromenaden som jag och fru K gjorde tidigare idag med våra hundar.

Dessutom fick jag lov att bada upp och fixa till min daghund Cilla, som lyckades färga in sin päls till en mörk rost-brun ton efter ett besök i ett djupare dike. Inte mysigt alls! Sen till råga på allt vältrade hon sig i sanden som täcker hela promenadsstråket längs gamla järnvägen.

Det värsta av all sand ramlade tack och lov av innan vi kom hem.

Hon, Cilla, verkade inte lida nämnvärt av nått av det där. Hon verkade trivas och var helt oberörd! :P

Senare idag var jag tvungen till Savers och handla. Det gjorde så J**la ont i fötterna för varje steg jag tog. Ryggen kändes som den skulle låsa sig när som helst. Men det vara bara att knalla på. Min 16 åring följde med och likaså min lilla "dramaten". Tur var väl det. Annars hade jag aldrig lyckats få hem nån mat från affären.

Väl hemma igen har vi ätit middag och försökt vila och ta det relativt lugnt.

Så nu känner jag hur trött jag egentligen är. 

Så fort jag kommit hem efter jag följt och vinkat av min 16 åring på skolan, ska jag hem och sova!

Nu ska jag ner näst sista svängen till tvätteriet där nere. Snart är det helt klart!

 :)

Ja, säg det. Just nu kör jag på så gott jag kan nere i tvättstugan. Gissa om jag önskar det skulle finnas två tvättmaskiner i stället för en, som det är nu.

Då skulle det gå dubbelt så fort. Men allra helst skulle jag vilja ha en tvättmaskin här uppe i lägenheten så jag slapp alla dessa trappor och konkandet på all tung tvätt upp och  ner.

Min äldsta guldklimp, 18 åringen, fick en ledig dag från skolan idag. Dom är färdig med så många kurser redan på skolan att denna dag blev helt fri. Ska se om jag lyckas övertala honom att hjälpa mig med balkongen sen idag. Skulle inte vara så dumt.

Sen skulle jag behöva införskaffa nät till balkongen så inte lilla Luna riskerar att trilla ner. Jag har rätt många meter ner till marken och vill absolut inte riskera hennes liv. Dessutom är det numera Lag  på att att man måste säkra sin balkong så att katterna inte kan trilla ner.

Det finns idag fina färdiga inhängnadsprodukter för ändamålet. Har kollat runt lite på nätet. Tyvärr kan det bli en bra slant man lägger ut. Men vad gör man inte för sin lilla gulleplutt. :) Trots allt en billig försäkring. Ett besök hos vetrinär kan bli betydligt kostsammare.

När det kommer till säkerhet så är jag nog väldigt petig. Visst händer det att man småslarvar lite mellan varven. Men jag tycker och vil föra över så mycket sunt förnuft och förståndstänkande som möjligt till mina söner.

Deras pappa är likadan, tack och lov!!! *L*

Jag blir många gånger förfärad när jag t ex ser  föräldrar strunta i att sätta fast sina barn enligt de föreskrifter som finns. Dom finns ju av en anledning. Eller när jag ser små barn sitta framåtvända, fastspända, i bilens färdriktning. Tycker alla borde vara såpass informerade om att barns huvuden väger så tungt och att deras nackar inte orkar med ens en liten krock, förrän dom kan skadas allvarligt.

Är man inte mer rädd om sitt barn än så???

Men vad värre är... alla som överhuvudtaget inte bältar sina små överhuvudtaget!!!

Tyvärr är just den synen alltför vanlig hos en viss typ av klientel.

Nä. var rädda om de liv ni skaffar till era hem, vare sig det är ett djur eller ett barn! Och vet ni med er att ni inte klarar att fylla dom kriterierna. Skaffa för guds skull inget litet liv som ni inte kan skydda och ta hand om på bästa möjliga sätt!

Nä, fy fasen... Bara att knata ner till tvättstugan då... Hej å hå!

;P

Fy vad trött jag blev av den lilla promenaden. Inte klokt egentligen.

Men nu ska jag  ta på mig jackan och pallra mig iväg till Gula Villan.

Kanske piggar jag på mig där! *L*

Kram!