Alla inlägg under april 2009

Av Annelie - 30 april 2009 09:43

Åkte ju som bekant in till stan igår. Var dock inte upp till Solbacken då Jysk ligger på Söder. *L* Se vilken koll jag har. Tur att Herr B vet vart allt faktiskt ligger.

Köpte mina lakan och örngott. Nu skall allt bara tvättas upp innan de börjar användas. Dom är ju proppade med allehanda gifter och konstiga medel. Tar man i dom känns det helskumt! Lika dant då man köper kläder. Jag tvättar alltid upp kläderna med inna jag låter mina barn ( och jag själv ) använda dom.

Köpte mig även en sommarfin tunika som jag hittade på rea. 50 kr och jättefin! Den duger gott åt mig! *L*

Efter stadsturen värkte mina fötter nått vansinnigt. Det blev snabbmat, ett Buremål, från Krysset. Smakade oförskämt gott! Sen dippade samvetet att jag borde låtit bli att proppa i mig den. Meeen...

Satt en stund hemma hos Herr B och filosoferade. Sen bar det av hem till Boliden. Hockeyn skulle börja kl 20 och den skulle vi bara se.

Sverige vann. Så kvällen kunde inte ha slutat bättre.

 Ska iväg och grädda våfflor på Gula Villan idag med fröken W. Ska bli roligt att komma sig iväg och göra nått annat. Sen i afton ska jag bjuda mor och far på middag. Ugnstekt lax med sherrysås och pressad potatis. Den rätten är lika enkel som supergod! *L*

Men eftersom min mor inte tar sig nån längre bit, så blir det att vi går till dom och bjuder dom där i stället. Sen blir det fika och Vårcaprice på EFS, och därefter ner och kolla på elden och fyrverkerierna vid isladan.


Nu ska jag göra mig i ordning för att gå och handla lite.


Av Annelie - 29 april 2009 10:11

Solen skiner och sätter hård press på den kvarvarande snön.

Jag mår så mycket bättre inom mig när ljuset flödar.


Jag var och hälsade på mor min igår kväll. Hon låg nerbäddad i sin sängoch verkar trots sin smärta, må rätt ok.

Min yngsta bror J och hans sambo fröken J var redan där när jag kom dit.

Dom har hjälpt min mor lite med olika saker under dagen medans pappa var på jobbet.

Idag ska mamma få besök och hjälp av en vännina åt henne. Det är så himla tur det finns människor med stort hjärta när man behöver dom!

Själv ska jag passa på att åka in till stan i em. Inget jag tycker är speciellt kul.

Men ibland så bara måste man. Egentligen tror jag att min ovilja till att springa på stan är ett resultat av att jag får så vansinnigt ont om jag står och går för länge. Vore det inte för den sakens skull, så skulle jag nog gilla det bättre.


Ja, just det.. Min yngsta, 13 åringen, kom hem från skolan igår efter första lektionen då han för första gången i sitt liv fick ett migränanfall.

Han mådde inte alls bra, stackarn. Han var vit som ett lakan och genomblöt i svett. Han fick maxdos på huvudvärktablett, duscha av sig värsta svetten och sen fick han lägga sig i min säng. Jag hade ställt en hink nedanför sägen då han börjat må dåligt med.

Jag la mig bakom honom och strök sakta över ryggen och huvudet. Ville få honom att slappna av så mycket som möjligt. Efer en stund säger han mumlandes "Mamma, jag är så glad jag har dig! Det är så skönt att ha dig här!"

Ja, vad säger man...Aldrig någonsin skulle jag kunna överge mina barn!

Jag hoppas innerligt att dom känner att dom alltid kan komma till mig om det är nått. Jag vill att dom ska känna sig trygga i min närhet! Dom är mitt allt!

Efter ungefär en timma hade det värsta av migränen släppt för honom. Men han var fortfarande väldigt trött. Så jag lämnade telefonen på mitt sängbord och sa att han skulle ringa om han ville nått. Jag skulle ju iväg till Gula Villan.

Jag gick till Gula Villan och träffade tisdagsgänget igen. Som vanligt en mycket trevlig stund med många åsikter och tankar.

Vi tog även upp sånt vi gärna vill testa på och göra på våra träffar. Det blev en liten lista. Våran eldsjäl och drikraft bakom Tisdagsträffen, BW, antecknade våra önskemål. Allt handlar om möjligheter till att må bättre och kanske lära sig nya saker man kan ha nytta av i livet.

Efer träffen frågade jag BW om jag fick åka med mot Apoteket när hon skulle hem. Hade slut på värktabletter sen 13 åringen fick de sista.

Hon är ju bara för gullig min vän BW. Hon inte bara släppte av mig vid Apoteket, hon skjutsade även hem mig. Tack vännen! :)

När jag kom hem sov 13 åringen i min säng fortfarande. Men vaknade till då jag smög in i mitt rum. Nu hade all värk försvunnit för honom. Tack och lov!


Nu håller jag på i tvättstugan. Tänker bara köra två maskiner idag. Sen ska jag ut med hundarna och sen gör jag mig klar för stadsresan.

Herr B kommer att möta upp mig efter jobbet. Då skjutsar han mig upp till Solbacken där alla stormarknader finns. Ska in på Jysk och köpa lite nya lakan och örgott. Efter det åker vi hem till Herr B så han får fixa lite. Sen blir det hem till mig i lilla Boliden.


Ha det gott och ta vara på dagen! :)

Av Annelie - 28 april 2009 09:14

Det smälter fort nu. Den kvarvarande snön alltså. Det är en av fördelarna med norrland. Och då menar jag de delar av norrland som har snö när det är vinter och vårsmältningen av snön sen sker på dryga två veckor.

Det innebär att det bara är slaskigt och skitigt under dessa veckor.

När jag bodde söder över, Krokek i Kolmården, så var det slaskigt och skitigt, grått och trist mest hela vinterhalvåret. Och jag lovar... det är ingen höjdare när barnen är små och man vistas ute en hel del.

Där nere tvättade man sönder kläderna. All blöta och skit utifrån luktade unket och väldigt illa direkt på deras utekläder. Jag tvättade säkert i stort sett deras utekläder var och varannan dag, beroende på hur det såg ut ute.

Sen när jag tog mina söner med hit upp... Vilken skillnad!!! Dom lekte i timmar i snön. Åkte Snowracer ( bob ), pulka, madrass, grävde snötunnlar. Man behövde bara sopa av dom snön innan man gick in, hängde upp overallerna på galgar och så var dom färdiga att användas till nästa utgång igen.

Nu är det inte mycket snö kvar med tanke på hur mycket snö vi hade innan.

Dom uppskottade snöhögarna och framförallt snötippen som jag ser härifrån mitt fönster, kommer nog att finnas kvar fram till barnens skolavslutning.

Det har faktiskt hänt förr. Men det är klart. På snötippen har dom ju lastat all skottad snö från Bolidens gator hela vintern. Ett ställe dit jag eller  mina söner brukar gå med Heron så han får springa och leka fritt en stund.

Heron älskar att kuta upp och ner på detta gigantiska snöberg.


Idag ska jag på Gula Villan på den obligatoriska Tisdagsträffen. Hoppas det kommer många dit idag. Sen har jag tänkt gå hem och hälsa på mamma en stund idag med. Men det får bli efter Tisdagsträffen. Om hon inte ringer och behöver mig innan förståss.

Jag ska ta och lägga upp en länk till Gula Villans relativt nystartade hemsida. Där finns lite bilder på hur självaste villan ser ut. Nu finns det en skylt som lite missvisande säger att det är pensionärernas aktivitetshus. Det var så tidigare. Men numera är det bara ett Aktivitetshus för alla som vill och behöver hålla till någonstans.


Gula Villan

Nu ska jag ner i tvättstugan. Tvättar hallmattan! Jag hade inte hunnit ut med Heron i morse innan Argos kom. ( Argos kom lite tidigare än vanligt. Det var därför som jag inte hade hunnit ut Heron ). Och Heron blev ju så nipprigt glad att han skvätte lite på hallmattan. Inte lätt att vara hund och blir så himlastormade överlycklig när dagkompisen kommer hit. *L*

Av Annelie - 27 april 2009 18:55

 Lite kul läsning för den vetgirige! ...*hahaha*...


Wikipedia: Patenterat nonsens..  



Min äldsta son visade mig denna sidan tidigare i vintras. Han satt och läste högt för mig. Rätt roligt och påhittigt! *L*

Av Annelie - 27 april 2009 17:31

Tror ni inte läkarna tyckte mamma var redo för att åka hem idag!!!

Mamma ville egentligen inte det. Å ena sidan är hon den som lätt får hemlängtan fast det kanske inte är så lämpligt alla gånger.

Nu var hon jätterädd för att resan hem skulle slita upp hela operationssåret och mer därtill. Plus all den enorma smärta hon har på grund av det extra stora ingreppet som faktiskt blev i hennes fall. 

Kl 13 idag fick hon extra starka värktabletter. När kl blev 14 kom så hennes taxi. Hon vägrade sätta sig att åka buss hela vägen hem.

Dom hade låtit beställa en extra hög taxi för min  mors skull. I den kunde hon sen halvligga i. Hon satt fram.

Två och en halv timme tog hela resan hem för henne. Åker man bil själv tar resan bara dryga timmen. Nu fick hon samåka med en man som skulle till ett helt annat ställe.

Väl hemma var hon klippt slut. Hon skrev en handlarlista till pappa och lyckades ta sig upp till övervåningen. Där la hon sig och tänker inte stiga upp mer idag. 

Jag ringde och pratade med henne. Jag hörde hur ont hon har...

Jag sa i alla fall att hon måste ringa omgående om hon behöver hjälp då pappa är på jobbet eller brandövnig. Hon får inte göra något som helst överansträngande den närmsta månaden framöver. Sen kommer hon inte att kunna göra lika mycket som hon är van det närmaste året enligt hennes läkare. Hur det nu ska gå till... Mamma är verkligen en sån som inte kan sitta still och göra ingenting. Måste försöka få henne att gilla en icket så ansträngande hobby att kunna pilla med framöver.

Ja, nu är hon då hemma. Nu får jag och mina bröder med respektive samt välvilliga goda grannar och vänninor åt mamma försöka hjälpas åt att dels hålla mor på mattan och hjälpa henne så gott vi kan.

Lovar att det kommer att bli en tuff utmaning för oss alla! *L*


Här har det regnat i stort sett hela dagen. Kallt är det också.

Heron har vägrat kissa sen morgonpromenaden. Ska försöka få nån av grabbarna att försöka gå ut med honom sanrt igen.

Heron fryser som en hund.. ja.. han är ju i och för sig en också..

Han har bara velat in trots att jag tagit på honom täcket på rundorna.

Men nån gång måste han ju rimligt vis kissa.


Tror Herr B kommer strax. Har för mig han pratade om det igår när vi talades vid i telefonen. Längtar sååå efter honom! Har ju inte träffat honom sen i Lördags. Inte så länge sen, ja vet. Men tillräkligt för mig! Jag skulle ju mycket väl kunna tänka mig träffa honom i stort sett varje dag.

Å ena sidan träffas vi ju rätt ofta ändå. Så jag ska inte klaga.  *L*


 Positiv tänkande: Fördelen med regn... snön smälter fortare!


Av Annelie - 27 april 2009 09:17

Idag är det på dagen 4 månader sedan jag och Herr B blev ett par!

Och det är bara början till ett helt liv ihop! ( Vi kände varandra lite smått innan ).

Han älskar mig för den jag är. Jag älskar honom för den han är!

Han skickar mig gulliga sms lite då och nu. Oftast är de så rörande fina att jag inte kan låta bli att fälla en glädjetår!

Hans ord sträcker sig långt in i hjärtats inre. Det berör och värmer mig så!

 Vi har redan drömmar och planer för en framtid tillsammans. Allt som funderas och drömms om involverar oss båda. Det känns lika naturligt som spännande.

Jag har levt ensam i över sju års tid. Hade ett treårigt så kallat "särboförhållande" nått år innan jag mötte Herr B. Inte ens i det förhållandet kändes det naturligt av olika anledningar, att planera för en gemensam framtid. Knappt träffades vi ens.. Klart att det inte höll. Har man inget gemensamt överhuvudtaget så funkar det inte.

 Men med Herr B känns allt "som det ska". Vi träffas ofta. Pratar om allt och ingenting. Vi umgås tillsammans med våra vänner. Vi kan ha ett vardagsliv tillsammans. Vi kan sitta i soffan en vardagskväll och bara sitta tysta, mysa och se på tv:n. 

Ligger jag däckad av min enorma värk/huvudvärk så låter han mig vila och serverar mig en kopp te med honung i.

Han bryr sig om!!! Han har mitt hjärta för evig framtid!


Grattis mitt älskade hjärta på våran dag idag!!! :))

Av Annelie - 26 april 2009 16:49

Tog alla mina ungdomar och Heron med mig och besökte min far.

Mamma har inte kommit hem ännu. Hon kan fortfarande inte göra nånting.

Men hon har fårr börja äta lite smått fast föda nu. Och det går hyffsat bra.

Hon ringde medans jag var där. Oj, vad hon var pratsjuk. *L*

Hon är rädd för att dom kommer att vilja skicka hem henne redan i morgon. Men det tror inte jag. I alla fall hoppas jag att dom håller henne kvar till slutet på veckan. Hon klarar just inte ens att sätta sig upp i sängen själv ens.  Inte ens klä på sig själv.

Operationen som normalt tar lite drygt tre timmar hade för henne tagit fem och en halv timme. Det var mycke ärrbildningar sen operationen för tio år sen plus en massa sammanväxningar. Dom hade fått rota,pilla och skära en hel del innan allt var klart.

Jag hoppas så innerligt att kära mor inte får komplikationer nu efteråt. JAg hoppas allt kommer att bli jättebra för henne.


Nåväl.. Medans jag och ungarna mixtrade med våra cyklar sprang Heron runt som en skållad råtta runt i trädgården. Fast en lycklig sådan då förståss. Det var som att se en nyutsläppt kossa på grönbete. Han hoppade och studsade och såg allmänt rolig ut.

Nu är vi hemma och han är helt slut!


Jag har middagen i ugnen. Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig klar för kvällen. Ska bli roligt att få gå med mina vänner och se på "Getaren" .



Av Annelie - 26 april 2009 10:53

Att man kan ha så många känslor. Både i vaket coh sovande tillstånd.

Det är väl bra att känslor finns och att vi människor begåvats med dessa.

Men alll för ofta upplever jag att mina känslor bara är vansinnigt jobbiga att ha. Speciellt då det handlar om gnagande oro som virvlar runt inne i mig.

Jag får liksom känslan av att det mesta känns så hopplöst. Att ingenting är nån idé. Jag drömde bla i natt om att skulle laga en lampa som inte funkade som den skulle. Jag tog fram skruvmejsel och började pilla. Innanför den syddande sladdhöljet fanns en massa jättetunna ljusfibertrådar. De flesta var av pga att ytterhöljet var trasigt och rejält skadat mest över hela sladden. Med andra ord var det inte så konstigt att ljuset inte nådde ända upp. Det lyste, men inte som det skulle. I drömmen blev jag så besviken. Lampan hade kostat mycket och borde rimligt vis fungerat utan problem i massor av år till. Nu var den helt förstörd. I drömmens värld satt jag och grämde mig och var djupt irriterad. Tillslut tog jag och skar av sladdeländet och slet bort ytterhöljet helt. Längst ner satt alla fibertrådarna fast på ett töjbart material. Dom spretade och  lyste i alla möjliga färger. Det var vackert! Dom blev som de dära kloten med fibertrådar som sakta nurrade och byter färg. Men jag var fortfarande näst intill arg.Till slut sa min äldsta son åt mig (fortfarande i drömmen ) att jag skulle göra iordning lamporna och  sälja dessa på loppis och få tillbaka lite av pengarna. Barn skulle gilla dom. Så jag började fixa med det. Dom blev ganska bra. Men känslan av irritationa att det inte gick som det var tänkt från börja satt i. Även sedan jag vaknade.

Jag hade fler konstiga korta drömmar i natt. Jag har sovit allmänt oroligt. Alla drömmar har givit upphov till frustration och ovilja att ta mig ann något. Känslan att allt blir fel hur jag än gör finns där så starkt.

Det är liksom ingen idé....

Idag skulle jag vilja kunna göra dat jag ska och behöver här hemma. Sen skulle jag vilja gå ut och bara njuta av solen och värmen. Men det tar som vanligt bara stopp!

Ut borde jag verkligen behöva ta mig. Ut i ljuset! Men... Varför tar det emot som det gör. Varför känner jag bara ett sånt motstånd.  Är jag i en jobbigare svacka nu igen. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill kunna vistas ute bland folk. För det är ju den jag egentligen är. Jag är innerst inne en social människa som trivs bland folk. Men så kommer dessa tillfällen då jag bävar för folksamlingar och att nån börjar prata med mig.

Känslan är givetvis ologisk. För jag skulle nog fixa det rätt bra. Jag kanske inte skulle vara den som tar initiativ till samtal. Och jag kanske inte skulle kunna hålla ett bra flöde på ett samtal. Men jag skulle nog kunna fixa det.


Vad ska jag då göra idag... I kväll ska jag tillsammans med mina bästa vänner gå och se en föreställning som heter "Getaren".


Så här skriver SVT västebottensnytt:


"Getaren är en rysare som berättas i både ord och toner av spelmansduon Daniel Fredriksson och Daniel Pettersson.

- Getaren är en historia med verklighetsbakgrund - från Gubbträsk i Sorsele. Det unika med föreställningen är att ord och musik går in i varandra och för berättelsen vidare. Orden talar till intellektet - musiken till känslorna. På ett filmiskt sätt - och på så sätt bidrar den till att bredda berättarfestivalen, säger regissören och pjäsförfattaren Hans-Ola Stenlund."


Och här är en länk som visar lite ur Getaren:


http://svtplay.se/v/1527900/vasterbottensnytt/getaren_-_en_rysare_i_ord_och_toner

Tror den kan vara riktigt bra. Sen är det ju inte sämre av att Daniel Pettersson är en grabb från Boliden. Han blev för några år sedan utsedd till världsmästare i nyckelharpa. Han är grymt duktig på att spela.

Det ser jag fram emot. Det är bara dagen idag som redan känns seg och uppgiven. Men det får jag leva med.

Nu ska jag hitta nått att äta. Ungdomarna mina borde börja bli hungriga nu vartefter.




Presentation

Gästbok

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Har du drömmar och mål du håller på att förverkliga?
 Ja
 Nej
 Nej, men skulle vilja

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Senaste inläggen

Länkar

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards