Varför känns ensamheten så tung? Varför måste barnen bli stora och sen flyga ur boet? Varför är jag rädd för att bli ensam?

Ingen av mina barn är hemma just nu. Inte ens 16 åringen som ALLTID annars är hemma. Han var den som for först i eftermiddags. Han åt en tidig middag. Sen skulle han iväg och träna på nått inför julavslutningen i morgon. Han har inte kommit hem än...

Att sen min 13 och 17 åring försvinner iväg på kvällarna är mer regel än undantag. Men nu är det bara jag här... Jag och mina djur.

Slumrade till en stund förut. Hade under ett par timma kämpat med Heron, min hund, med bad och uttovning av pälsen. Han har många tovor kvar..

Fattar inte att han kan bli så ihoptovad så fort! Men nu ger jag mig inte. Han ska vara fin till jul om jag så måste borsta, kamma och klippa honom flera timmar varje dag.

Men när jag sen vaknade ur min slummer så var här helt tomt på ungdomar.

Ingen som kommer och säger "mamma..." och vill berätta nått eller fråga om nått.

Ingen av mina ungdomar som kommer och håller mig sällskap i soffan.

Det var då det stora hålet till tomheten öppnade sig. Det var då jag insåg att nu på söndag åker dom... mina söner.. långt bort.. länge..

Det gör ont i hjärtat bara av tanken.

Fasan att vakna upp här hemma på måndag morgon, inga barn, bara jag..

Innerst inne vet jag att det kommer att gå bra. För det brukar det göra.

Men känns det så här nu när alla bara är ute för kvällen. förstå hur det kommer att kännas sen då. När dom åkt iväg!

Måste försöka att tänka på att den här känslan beror på hur mycket jag älskar och håller av mina söner! Dom är min stora trygghet och glädje här i livet.

Dom kommer att bli stora, flytta hemifrån, skaffa egna små underbara familjer. Jag hoppas verkligen jag gett dom tillräcklligt med kunskap och verktyg för att klara sig i stora världen.

Nää.. nog skulle jag behöva nån vid min sida.. Men allting har sin tid!

Och dessutom måste jag känna att allt känns rätt med. Å än har jag en lååååång bit kvar på den vägen.

Så jag får lära mig stå ut med ensamheten som sällskap ett långt tag till verkar det som...

Nu måste jag väcka trötta Heron och få ut honom på prommis.

Kram och hej så länge!

/Annelie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, vad annat kan man säga. Bara massa elände och sjukdom. Herr B´s pappa blir fort sämre i sin demens. I lördags belv han hastigt inlagd på en geriatrikavdelning för utredning. Skönt att det blir gjort så vi får svar på vad det är som händer rikti...

Den senaste tidens bristande närvaro här inne på bloggen är pga av att jag inte haft någon som helst lust att sätta mig vid datorn för att skriva. Vid datorn har jag dock suttit när jag varit inloggad på facebook. Inte hela tiden förståss, men lite...

Har bott i min lägenhet sedan 1 December 2001. Trivs så himla bra här. Det är lägenheter som under slutet av -80 och början på -90 genomgick en rejäl renovering. Många av lägenheterna har slagits ihop och blivit större. Det finns dock inga större l...

Fick detta mail av min mycket goa vän AW från östgötaskogarna. Var rätt kul så jag tänkte dela med mig. =))   ~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~*~~~ Kära Dagbok ,   Jag har precis fyllt 45, och min son (älskling!) gav mig en veck...

Äntligen! Ja, jag säger bara ÄNTLIGEN ser det ut som om vi kommer oss ut till stugan i helgen! Så just nu har jag verkligen inte tid att sitta här och knappa på tangentbordet. Har iaf precis kommit hem efter en "lunchdate" med Fru K, Fru L, Fröke...